undrarenmassa

hur stor risk är de att psykologen tröttnat på än för man inte orkar försöka kämpa hela tiden?
jag vill så gärna bli "normal" men ja orkar inte försöka jämt..

måste man veta och ha en plan gör terapin? för ja kommer inte på vad de är ja vill förändra eller nånting,
den säger att de är bra att ha en plan osv..

men jag vet bara att allt är skit som de är nu..känns som att ja tar upp en bra psykolog som nån annan lika gärna kunde fått..som kanske hade kunnat bli hjälpt..för de verkar inte som att ja kan de..
har gått ganska så länge där nu..iallafall ett halvår..och då borde man väl blivit lite klarare i huvet iallafall? och ha lite mera koll på sej själv?

ja kanske är för svår? ibland känns de som att ja borde göra nåt framsteg då inte psykologen ska känna sej helt misslyckad för de är så man känner när man är med mej..folk försöker så mycket hela tiden för att få mej att må bra och bli glad osv men ja kan inte..känner ingenting..enda glädjen jag har är hästarna och dom kan ja inte vara med jämt..dom behöver få slippa mej med.

kan man förresten vara deprimerad och endå vara så glad över hästarna? har hört från många att eftersom jag orkar med hästarna så borde jag orka med mycket annat också, men så fort ja åker ifrån stallet så är allt likadant igen, kan känna så i stallet också men då tänker ja inte på någonting annat överhuvetaget än hästarna.
de är dom som håller mej vid liv och utan dom skulle ja överhuvetaget inte försöka orka nånting.

sen läste ja här om körkort osv och jag blev tokigt rädd för att bli av med de, är ju både självskadande och självmordstänk och relativt impulsiv med de mesta och åker in o ut från psyk ganska så ofta..finns de risk att bli av med de då? för ja älskar att köra bil..också en grej som ja lever för..men ja kör givetvis inte när ja mår som sämst..utsätter ju inte andra för fara pga att jag är störd.

detta blev lite långt..hoppas någon orkar/kan läsa de.