susanna24

Och det är inget jag är vidare stolt över och jag mår definitivt inte bra av det heller.
Blev medlem här på sidan idag för att jag känner att jag är i stort behov av stöd och råd.
Känner mig oftast som ensammast i världen med att vara svartsjuk.

jag gör det inte lätt för mig och min partner.
vet innerst inne att han aldrig skulle få för sig och gå till någon annan....men rädslan för det finns ändå där...och fortsätter jag vara helt rasande galen när det gäller andra tjejer så kanske jag har tryckt fram det så långt att han till slut gör det.

Vet inte hur jag ska göra för att bli av med en här sjuka kontrollen jag har...jag läser igenom hans mobil i smyg...när han somnat...ja jag vet det låter helt sjukt!! Kollar igenom hans mail.....kollar upp telefonnummer han ringt....och jag får inget stopp på det....men aldrig någonsin har jag hittat något som skulle antyda på att där skulle vara någon annan...aldrig någonsin....men varför fortsätter jag?

jag är så jäkla trött på mig själv nu och känner för en förändring....
iom detta tjatande och gnatande från min sida så försvinner min sambo längre och längre ifrån mig känslomässigt.....Och ju mer han glider ifrån mig...desto större blir min svartsjuka....jag har ett oerhört stort behov av att få bekräftelse från honom....men han har väldigt svårt för att ge mig det....inte riktigt något han fått lära sig hemifrån precis.

Hur ska jag göra för att jag ska slippa den här oron för att han ska lämna mig?

Hur ska jag göra för att min sambo ska våga visa sin känslomässiga sida?

Kram susanna