Det undrar både jag och min mor.
Det som hände när jag gick på BUP berodde på att jag -
- Hade tonårsproblem pga att jag befann mig i puberteten.
- Var mobbad.
- Inte fick någon som helst hjälp av skolan med att få ett slut på mobbningen.
Givetvis nämns inget om detta i Vägverkets utredning av mig. De har endast tagit upp vad JAG gjorde och ingenting om vad jag BLEV UTSATT för!
Överläkaren på vuxenpsyk. ÖVM i Vårgårda, professorn som utredde mig vid Vägverkets Trafikmedicinska Råd och Länsstyrelsens allmänläkare verkar ha "pratat ihop sig" om att jag inte ska ha något körkort och letat upp varenda liten negativ grej jag har råkat ut för i mitt liv för att motivera sitt beslut att inte ge tillbaka mitt körkort.
Jag hoppas att de, tillsammans med Sveriges övriga skattebetalare, ser fram emot att finansiera mitt liv på sofflocket nu när jag snart kan bli sjukskriven. Har jag inte körkortet i min hand SENAST den 1:a augusti kommer jag omedelbart att ringa företaget jag har fått jobb hos och tacka NEJ till jobbet! Jag har ingen lust att börja min anställning och vara tyngd av förlusten av körkortet och beroende av att min mor skjutsar mig (dubbla resor)till och från tåget, vilket varken hon eller jag har råd med!
Jag väntar just nu på att Vägverket ska skicka journalen från BUP de hade snokat reda på och använt i sin utredning av mig.
Jag pratade förresten med min gamla körskolelärare i telefon idag. Han kunde inte heller förstå varför professorn vid Vägverkets Trafikmedicinska råd hade blandat in problemen jag hade i högstadiet, med CSN ang. återbetalningen av studiemedel etc etc i det här ärendet!
Citat:
Ursprungligen postat av Trollsa
Peter, jag vill börja med att beklaga alla övergrepp du upplevt. Men hur kan det komma sig att du vägras körkort enbart på dessa grunder? Har man inte gjort större utredningar angående din psykiska hälsa? Är du säker på att du fått ta del av hela journalen, eller kan det finnas delar som man av någon anledning sekretessbelagt?
|
Det förutsätter, som jag har skrivit ett antal gånger tidigare, att jag får tillbaka körkortet.
Bådejag och min mor kommer att fortsätta skriva, överklaga och bråka om detta tills jag får tillbaka körkort och en rejäl ersättning!
En fråga, om du blev våldtagen, misshandlad, rånad eller utsatt för något annat brott och polisen lade ned utredningen pga "brist på ledtrådar" eller liknande (vilket de ofta gör) - skulle DU då acceptera detta och låta gärningsmannen komma undan?
Citat:
Jag önskar, liksom många andra här, att du börjar leva ditt liv efter de förutsättningar du har idag. Att hela tiden gå omkring och känna ilska, bitterhet, ledsnad eller aggression är inte bra för någon. Försök att acceptera att ditt liv ser ut som det gör just nu. Lägg ner kampen mot myndigheterna ett tag. Försök hitta alternativa lösningar istället. Att hela tiden argumentera emot myndigheterna och komma med samma argument om och om igen tror jag ger dem vatten på kvarnen istället för att få dem att "inse sitt misstag".
Tycker du att jag är ute och cyklar när jag säger så här? Tror du att ständiga skriverier och överklaganden verkligen får den effekt du eftersträvar, eller kan det vara bättre att "gilla läget" ett tag och försöka få till stånd en förändring på så sätt i framtiden istället?
|