Citat:
Ursprungligen postat av loungepuppy
Mikael:
Att kalla DBT för "alternativ" må vara semantiskt korrekt men är rätt opedagogiskt eftersom DBTs evidensbas står långt före metoder som traditionellt beskrivs som "alternativa".
Ett medicinskt vetenskapligt synsätt innebär att en evidensbaserad metod inte nödvändigtvis är uppbruten i alla sina beståndsdelar (för hur vet man att man kommit till den minsta delen?). Däremot har man gjort randomiserade kontrollerade studier där man jämfört med placebo (i läkemedelsstudier) och/eller annan behandling.
Det finns flera RCT's av god kvalitet för DBT. För MBT finns det två tror jag.
Cochrane som blivit ngt av golden standard har flera evidensklasser där "candidate treatment" är en. Jag tror att ett minimum av två RCT's med signitikat resultat är kravet då.
Vad gäller KBT ha rman gjort vissa försök att finna den verksamma komponenten. Men det vore naivt att tror att man nu "vet" vad som ger effekt vid ex depression. Vi vet att beteendeaktivering är verksamt, att det kognitiva arbete inte verkar var särskilt viktigt. Men det gäller vid icke-naturalistiskt studieupplägg, med 1 års uppföljning osv.
Evidensbegreppet inom medicin handlar om strävan efter ngt som har hög sannolikhet att vara sant, inte om att tro att man har hela sanningen. Jag häpnar ofta över hur folk tror evidensbaserade metoder är så överlägsna icke-evidensbaserad metod.
Trots det är förstås den logiska slutledningen av vetenskapsläget i nuläget att det är KBT som ska användas vid de flesta tillstånd och att följaktligen utbildningen av terapeuter ska styras mot KBT. Dessutom borde man vara vaksam på alla nya metoder som säger sig arbeta "kognitivt" eller med "inslag av KBT".
|
Jag vill fortfarande påminna om en terapimetod som kallas för "eye movement therapy". Vet inte var denna terapi stod på Cochrane skalan... men den var (och är) väldigt vanlig, bland populistiska och kliniska terapeuter. Nu har forskningen kommit fram till att ögonrörelser inte är avgörande för terapins utgång. Det är istället andra komponenter som är avgörande (att man arbetar med minnesbilden, tex). Rent pedagogiskt kanske detta inte spelar någon roll (eller jo... det gör det!), men rent vetenskapligt spelar det stor roll, eftersom terapimetoder utvecklas genom att teorin bakom visar sig vara korrekt (att man finner evidens till tesen). Ögonrörelser fick ingen sådan evidens, och jag misstänker att många komponenter inom DBT också kommer visa sig vara verkningslösa (när vi pratar klinisk psykologi). Därmed inte sagt att behandlingen är verkningslös.
Jag är inte heller någon KBT guru som tycker att "alla ska gå i KBT - metoden med störst evidens" helt enkelt eftersom det påståendet inte stämmer. KBT är effektivt, med skillnaderna från exempelvis psykodynamisk, humanistisk och psykofarmaka är små. Du känner säkert till att forskningen i dagsläget är inriktade på att finna komponenter (som är effektiva i terapi), snarare än stöd till vissa psykologiska perspektiv (då man finner att samtliga perspektiv verkar få stöd både intuitivt och genom forskning...).
Hittills har man funnit tre komponenter som verkar vara mer centrala än andra:
- nå större kunskap om sin problematik
- konfrontation med problematiken
- terapeutisk allians (motivation, tillit och stöd)
Det spelar alltså ingen större roll om man går Psykodynamisk Terapi, KBT eller någon annan typ av terapi. Vad som spelar större roll är just hur ovanstående kompnenter utvecklas i samspelet mellan klient och terapeut.
Detta borde man beakta och inte häpna över. (Men jag håller med dig om, och häpnar lika mycket som dig över hur vissa behandlingsmetoder påstår sig vara mer effektiva än andra)
Slutsatsen är alltså inte att DBT är ett dåligt alternativ. Tvärtom, så visar studier (som dock inte hunnit bli ordentligt kritisk granskade och uppföljda) att DBT är effektivt. Frågan är varför. Om det enbart är för att terapeuter lägger ner sig mer, eller om det faktiskt har något att göra med vissa centrala teorier inom DBT. Sånt tycker jag är intressant och innan forskningen har kommit med fler svar, så kommer jag fortsätta se DBT som alternativ, eller experimentell.