Mikael:
Att kalla DBT för "alternativ" må vara semantiskt korrekt men är rätt opedagogiskt eftersom DBTs evidensbas står långt före metoder som traditionellt beskrivs som "alternativa".
Ett medicinskt vetenskapligt synsätt innebär att en evidensbaserad metod inte nödvändigtvis är uppbruten i alla sina beståndsdelar (för hur vet man att man kommit till den minsta delen?). Däremot har man gjort randomiserade kontrollerade studier där man jämfört med placebo (i läkemedelsstudier) och/eller annan behandling.
Det finns flera RCT's av god kvalitet för DBT. För MBT finns det två tror jag.
Cochrane som blivit ngt av golden standard har flera evidensklasser där "candidate treatment" är en. Jag tror att ett minimum av två RCT's med signitikat resultat är kravet då.
Vad gäller KBT ha rman gjort vissa försök att finna den verksamma komponenten. Men det vore naivt att tror att man nu "vet" vad som ger effekt vid ex depression. Vi vet att beteendeaktivering är verksamt, att det kognitiva arbete inte verkar var särskilt viktigt. Men det gäller vid icke-naturalistiskt studieupplägg, med 1 års uppföljning osv.
Evidensbegreppet inom medicin handlar om strävan efter ngt som har hög sannolikhet att vara sant, inte om att tro att man har hela sanningen. Jag häpnar ofta över hur folk tror evidensbaserade metoder är så överlägsna icke-evidensbaserad metod.
Trots det är förstås den logiska slutledningen av vetenskapsläget i nuläget att det är KBT som ska användas vid de flesta tillstånd och att följaktligen utbildningen av terapeuter ska styras mot KBT. Dessutom borde man vara vaksam på alla nya metoder som säger sig arbeta "kognitivt" eller med "inslag av KBT".
|