Står utan för fönstret och tittar in...där andra lever.
Jag har alltid varit ensam, aldrig passat in.
Även om jag har haft partner och kompisar så har jag
haft en känsla av ensamhet inne i själen.
Jag har fått hjälp men den ensamma pinan som jag har finns det ingen
medicin eller bot för.
Jag har levt med skam hela min barndom så det är väl det som spökar.
Jag skäms för allt jag gör. T.o.m nu när jag skriver...
Det finns inte många som tror det om mig, jag är sprallig och har lätt för att skratta... en fasad.
__________________
Lillmyran
|