Ja du (Suckar), man kan inte bli annat än galen på hans svammel etc
och (inte minst) på PSYKIATRIN!
Att de sönderdrogade resterna av min far mår som han gör idag är helt och hållet psykiatrin och dess psykofarmakas förtjänst!
T ex. Om han hör mig och min mor diskutera något ang. mitt körkort eller liknande kan han komma och lägga sig i och börja med sina fantasier och svammel om att "Psykiatrin har en jävla makt!" och liknande!
Som tur är har jag börjat vänja mig vid detta nu och går oftast bara min väg när han börjar med sitt tröttsamma svammel.
Jag tycker dock synd om min mor som tvingas leva med detta dagligen!
Jag ska dock inte säga att han är så här jobbig för jämnan. Ibland kan han vara hur glad, öppen och positiv som helst och t ex fråga mig om jag behöver hjälp med något. Andra stunder är han helt "väck", svamlar om konspirationsteorier och allt möjligt!
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska tro om honom längre! Det enda jag vet med säkerhet är att
han INTE beter sig som den far jag kände innan psykiatrin "slog klorna i" och började droga sönder honom efter byggplatsolyckan 1983!
Ps. Om du inte tål att folk skriver om sina problem för att "ventilera sina känslor" här på terapisnack föreslår jag att du söker dig någon annanstans, t ex Passagen. Jag fick intrycket av att det var syftet med det här forumet? Ds.
Citat:
Ursprungligen postat av ChuckieCharles
Lika galen som du tycker att din far låter, tror jag många utomstående uppfattar att du låter när du går igång med din galenskap. Du har samma typ av argument.
Ge dig. Det hjälper inte.
Det är ju åtminstone bra att du har insikt i att din far är förvirrad och paranoid. Nu är det dags att du vänder den blicken inåt, mot dig själv, och får insikt i din egen galenskap.
|