Det är möjligt, men att skada mig och min far är just precis vad psykiatrin har gjort sedan 1983!
Min far ramlade ned från en byggnadsställning 1983 och slog i huvudet med en lättare hjärnskakning som följd.
Han kördes in till ett av lasaretten i Stockholm (minns inte vilket) där han fick genomgå en kontroll, syddes ihop, fick ligga ett tag och sedan blev hemskickad med en burk piller.
Det blev starten på närmare 8 års neddrogning med psykofarmaka, den ena värre än den andra!
Här är några exempel -
Haldol
Akineton
Hibernal
Trilafon
Terfluzin
När de sönderdrogade resterna av min far gick på Haldol minskade läkarna på dosen av psykofarmakan (Hibernal eller Akineton) som skulle lindra biverkningarna av Haldolen. Vad blev följden av detta?? Jo, han började SKAKA OKONTROLLERAT i hela kroppen! När min mor (akut) fick skjutsa in sin make till lasarettet pga hans anfall blev hon tvungen att låsa bildörrarna för att förhindra att han kastade sig ut i vägen!
1991 slutade han självmant med psykofarmakan. Han mådde pest en lång period men sedan gradvis bättre och upptäckte att det fanns massor att göra på gården!
Tyvärr blev han senare under ett arbete i skogen överkörd av bakhjulet på traktorn (traktorhjulet gick rakt över hans bröstkorg).
Han åkte in till sjukhuset, blev ompysslad lite och senare hemskickad.
Senare fick han
beskedet att skadan från traktorhjulet berodde på ÅLDERSFÖRÄNDRINGAR (Läkarna ligger som bekant i säng med Försäkringsbolagen).
Vad gäller mig har, som sagt, psykiatrin aldrig lyft ett finger för att hjälpa mig, snarare tvärtom! Hade t ex min mor inte bråkat med läkarna på BUP hade jag blivit placerad på särskola och tvingats släppa alla tankar på att utbilda mig inom elektronik! Idag har jag en MSc (Master of Science) inom elektronik!
Tyvärr hade jag oturen att råka ut för trafikolyckan den 13:e juli 2007 strax efter att jag hade slutfört min magisteruppsats och blev av med körkortet! Och nu vet jag inte om jag någonsin får återse det igen, pga att professorn vid Vägverket och handläggaren vid Länsstyrelsen har hakat upp sig på mitt Asperger-"handikapp" och de nästan 20 ÅR gamla uppgifterna om händelserna som inträffade när jag gick på BUP och mådde skitdåligt psykiskt pga mobbningen jag utsattes för!
Svara mig gärna på en fråga, du som är "läkare" inom psykiatrin!
Om jag nu vore en narcisstisk och oberäknelig potentiell våldsman (som jag beskrivs i utredningen professorn vid Vägverket har gjort i sin skrivelse till Länsstyrelsen), tror du då att jag skulle skriva en massa debattinlägg och klaga på tjejer som väljer att inleda relationer med grova våldsbrottslingar istället för snälla och skötsamma killar som inte super, slåss etc?
Tror du att jag skulle kommentera tjejerna som satt i rättssalen under rättegången ang. misshandeln av Riccardo och stöna "Åååååhhh! Han LOG åt mig!" när mördarna leddes in i rätten?
Tror du att jag skulle ringa och tipsa polisen om misstänkta våldsbrottslingar på stan (vilket jag gjorde när jag läste på högskolan)?
Svara mig även på vem du tror är mest kapabel att göra en bedömning av mitt psyke?
En överläkare på en vuxenpsykiatrisk öppenvårdsmottagning som har träffat mig lite hastigt vid max tre tillfällen samt en professor vid Vägverket och handläggare vid Länsstyrelsen som ALDRIG har träffat mig personligen?
ELLER
En lärare på högskolan som
har känt och vistats tillsammans med mig i stort sett VARJE DAG under SEX ÅRS tid och vet hur jag fungerar att arbeta i grupp, både med Svenska och utländska (indiska och pakistanska) studenter?
Det positiva intyget jag fick av läraren som är programansvarig för utbildningen jag har läst på högskolan struntade både Vägverket och Länsstyrelsen fullkomligt i! Professorn vid Vägverket och handläggaren vid Länsstyrelsen har helt och hållet gått på den 20 år gamla skåpmaten i mina journaler från BUP, den felaktiga informationen om trafikolyckan som beskrivs av (AT-)läkaren som utredde mig vid vuxenpsyk i Borås och bedömningen av överläkaren vid ÖVM i Vårgårda när de har fattat sitt beslut att jag inte ska få tillbaka körkortet!
Att de 20 år gamla uppgifterna i mina journaler från BUP lämnades ut till Vägverkets Trafikmedicinska råd känns dessutom både OTÄCKT och KRÄNKANDE! En sak jag kan försäkra är att min mor inte kommer att vila förrän hon har fått reda på HUR och AV VEM professorn vid Vägverket har fått dessa uppgifter!
Efter detta är det TVEKSAMT om jag NÅGONSIN kommer att våga uppsöka "vården" igen, med tanke på osäkerheten jag känner och risken för vad uppgifterna jag lämnar under mina besök kan komma att användas till! (framför gärna detta till dina läkarkollegor)
Flera påståenden i min journal, både från BUP och vuxenpsyk, är dessutom rena PÅHITT!
Det står t ex i min journal att jag har problem med finmotoriken! Be någon utan finmotorik att (FÖR HAND) löda en (ytmonterad) QFP-kapsel med ett benavstånd på ca 0.5 mm-1 mm så får vi se hur personen klarar detta!
QFP :
QFP - Wikipedia, den fria encyklopedin
Att (hand)löda en sådan här liten komponent kräver både god syn, finmotorik och en enorm koncentration!
Citat:
Ursprungligen postat av loungepuppy
Som arbetande läkare inom psykiatrin beklagar jag verkligen. Det är inte vare sig min eller vårdens avsikt att kränka eller skada de som söker vård. Tvärtom så arbetar vi enligt samma principer som övriga vården, att behandla sjukdomar, i bästa fall bota, i andra fall lindra.
Jag antar att någon läkare på kirurg- eller neurologakut skickade honom till psykiatrin. Psykiatriker brukar INTE leta upp patienter själva på somatiska akuten. Ibland händer det att tillstånd som beror på kroppslig sjukdom missuppfattas som psykisk sjukdom. Jag har några ggr varit med om att man skickat över en patient från somatiken till psykiatrin som vi snabbt fått skicka tillbaka eftersom det rört sig om en neurologisk eller metabol sjukdom.
Ett problem jag sett ibland är att man är alltför långsam med att prova att minska eller sätta ut mediciner för patienter. Det ingår i vården lika mycket som att sätta in dem förstås.
Inte för att jag vill att du ska diskutera anhörigas bekymmer på nätet men jag förstår det som att han ändå hade en psykisk sjukdom eftersom du kallar hans psykos ett återfall.
Menar du att han ramlade, fortfarande var psykiskt frisk, sedan hamnade i psykiatrins klor och då blev sjuk? Skulle psykiatrin ha orsakat hans psykossjukdom? Det låter väldigt osannolikt.
Däremot så är det en del som får mycket biverkningar av sin antipsykotiska medicinering. Kogntitiva biverkningar, apati, neuromuskulära biverkningar osv. Det är ungefär som med kortison eller kraftfulla hjärtmediciner, det är ett högt pris man betalar för att undvika ngt värre.
Den personen har vad det låter varit på osedvanligt "dåliga" ställen. Dessutom har han/hon inte förstått en del av de regler och lagar som gäller för psykiatri så inlägget innehåller flera fel.
Om du mår bra utan medicin är det väl helt rätt att du inte ska ha dem.
|
Ja, jag mår utmärkt utan psykiatrins droger! Trots det har ändå den ena läkaren efter den andra försökt övertala mig att börja med skiten! Vilket jag har vägrat efter att ha avskräckts av att sett psykofarmakans effekter på det som återstår av min far! Jobbar man
inom KVALIFICERADE yrken som elektronik har man inte råd att förstöra några hjärnceller med droger!
Citat:
Om du mår bra utan medicin är det väl helt rätt att du inte ska ha dem.
|
Det är mycket möjligt att Peter U Larsson är Scientolog. Hans beskrivning överenstämmer dock mycket väl med min, min mors och det (av psykiatrin) sönderdrogade köttstycket som återstår av hennes makes erfarenheter av psykiatrin!
Av döma av övriga bloggar om psykiatrin som går att hitta på nätet verkar er behandling av "patienterna" väcka avsky till och med hos SJUKSKÖTERSKORNA inom den så kallade "psykvården"!
Metrobloggen - På Gott och Ont
Beskrivningen sjuksköterskan ger av psykiatrins behandling av patienterna hade mycket väl kunnat gälla det lilla som återstår av min far!
Citat:
Personen Peter U larsson som du länkar till är öppen med att han är scientolog. Scientologerna konkurrera med psykiatri och psykologi eftersom de har en helt egen teori om hur människan fungerar samt säljer dyra kurser om hur man mår bättre och blir en bättre människa.
Som med det mesta han skriver är det en blandning av förvrängd sanning och ren lögn.
Läkare får inte provision för läkemedel de skriver ut. det kan ha varit sant för 50 år sedan men är det inte idag.
Företagen däremot tjänar pengar på läkemedel, precis som IKEA eller Coca-cola. Därför finns lagstiftning som ska reglera läkemedelsföretagens möjligheter att påverka både patienter och läkare. Det är mycket bättre nu än för 20 år sedan men mer behövs. Dock är det en missuppfattning att jag eller ngn annan läkare skulle få pengar för att vi skriver ut medicin. vi får månadslön oavsett medicin eller ej.
|