Peter1974

Min erfarenhet av psykiatrin är en helt annan.

Jag har inte upplevt att jag har blivit hjälp av psykiatrin utan har upplevt deras bemötande som direkt kränkande.

Min far ramlade ned från en byggnadsställning 1983 och togs in till psykiatrin där han drogades ned med psykofarma (Haldol, Akineton, Hibernal mfl). Följden av denna behandling blev att han tappade all kontakt med verkligheten och under flera år gick omkring som en ZOMBIE hemma och aldrig ville göra någonting.

1991 slutade han på eget initiativ med psykofarmakan och mådde skit under en period innan han slutligen upptäckte omvärlden och började arbeta hemma.

2005 drabbades han av ett återfall (psykos med förföljelsemani) och hamnade återigen i klorna på psykiatrin, den här gången på Södra Älvsborgs sjukhus där han drogades ned med Risperdal. När min mor fick hem sin make var han återigen ett sönderdrogat VRAK som låg hela dagarna och aldrig ville göra någonting!

Min mors make kommer aldrig mer att bli den fina människa jag, före psykiatrins neddrogning av honom efter olyckan 1983, kände som min FAR!

Det är även psykiatrin som bär en stor del av ansvaret för att jag inte fick tillbaka mitt körkort genom att skriva direkt LÖGNAKTIGA påståenden i mina journaler!

Läs även vad en sjuksköterska inom psykiatrin skriver i sin blogg om läkarnas behandling av patienter inom den så kallade "psykvården" -

Metrobloggen - På Gott och Ont

Detta inlägg bekräftar mina erfarenheter av psykiatrin!

Min Asperger-diagnos har jag aldrig upplevt som någon större hjälp i livet utan den har hittills endast orsakat PROBLEM i kontakten med myndigheter!

Att allt man säger sparas i journalerna har jag fått erfara när Vägverkets Trafikmedicinska råd har utrett mina möjligheter att få tillbaka körkortet. Professorn som utredde mig lyckades snoka reda på och använde nästan 20 ÅR gamla uppgifter om händelser som inträffade när jag gick på högstadiet och mådde psykiskt dåligt pga mobbningen. Naturligtvis nämns endast vad JAG gjorde när jag var arg, ledsen och förtvivlad över att inte få någon hjälp med att ta tag i mobbningen. Det står endast att jag har uppträtt aggressivt etc etc. Ingenting om att t ex en kille på min skola angrep mig bakifrån och försökte strypa mig med en pappershandduk vid ett tillfälle. Eller att en av fritidsledarna på BUP i Borås reste sig upp och måttade en helt okontrollerad spark (som lyckligtvis tog på låret men lika gärna kunde ha träffat i magen eller skrevet) när jag försökte få hans uppmärksamhet när han pratade med min mor i telefon.

Det enda undantaget är den trevliga kvinnliga överläkaren på psykmottagningen i Falköping jag har varit på besök hos och pratat med efter trafikolyckan.

Psykiatrin har även försökt droga ned med mig antidepressiva droger, men som tur var har jag avskräckt av de (av psykiatrin) sönderdrogade resterna som återstår av min far och sagt bestämt NEJ till alla former av droger!

Läs mer här om vad psykiatrins droger har orsakat - Droger, tabletter och piller löser verkligen inte allt!

Läkare drogar ned äldre personer med farliga psykdroger

Motivet till detta stavas GIRIGHET!

Ytterligare ett bevis på drogtillverkarna ("läkemedelsbolagens") girighet nämndes i dagens (2008-06-20) "Go morron Sverige" - Mängder med piller slängs varje dag bort pga datummärkningen, trots att pillren har närmast obegränsad hållbarhet! Tillverkarna av dessa piller motsätter sig att regeringen ändrar lagarna då de tjänar grova pengar på systemet där Apoteken köper in och slänger bort piller de inte hinner sälja innan utgångsdatum!

Fullgoda mediciner för miljarder bränns

"Läkarna" inom psykiatrin får även provision för att skriva ut farliga droger som Risperdal till sina offer (enligt min mening en bättre benämning än "patient")!