Artemis

Hej alla Terapisnackare,

jag är ny här, har läst era kloka tankar och råd ett tag men nu registrerat mig. Jag vill gärna ha er hjälp med mitt stora problem - att jag är kär i två män, den jag lever med och den jag har haft en relation till förut. Jag lever inte ut min kärlek till den förra på annat sätt än att vi behåller kontakten och att jag inte kan stå ut med ett liv utan att vi har varandra på något sätt. Samtidigt känner jag skuld och rädsla att såra båda, jag sviker ju både dem och mina ideal. Samtidigt verkar det så brutalt och idiotiskt att livet inte ska kunna innehålla fler människor som man också älskar på ett annat sätt än som vänner. Jag vill inte jämföra dem men det blir så - den jag lever med är trygg och pålitlig men mycket olik mig, den andra har jag så mycket gemensamma intressen med men vi vill leva på så olika sätt. jag har förlorat förmågan att vara nöjd med det jag har, jag har som en längtan, en hunger inuti, efter något mer än en ordnad trygg vardag. Jag vill att livet ska brännas och kännas, inte bara löpa som på en tråd. Samtidigt vet jag att så många skulle vara överlyckliga över det ajg har i mitt liv, så jag skäms för min girighet.

Är det någon som vill ge sina tankar om detta?