Citat:
Ursprungligen postat av Änglaflickan Inez
Hur menar du att DBT är en alternativbehandlingsmetod , men att KBT inte är det?? bara funderar
|
Inom
KBT utgår man från teorier om
kognition och inlärning.
Har man exempelvis en spindelfobi, så antas det att man har haft traumatiska upplevelser på grund av spindelfobin och att detta lett till en rädsla för spindlar. Kanske har man sett filmen "imse vimse spindel" och blivit livrädd för spindlar (inlärning). Att därefter vara rädd för alla spindlar är dock irrationellt, eftersom alla spindlar inte är lika farliga som Imse Vimse Spindel (kognition).
BEHANDLINGEN går då ut på att man först går igenom tankarna och den irrationella rädslan, för att övertyga klienten om att rädslan är irrationell och att det är en bra idé att konfrontera rädslan. (
kognitiv komponent) Därefter utsätter man sig stegvis för rädslan, för att lära in ett nytt beteende. (
inlärningskomponent)
Inom
DBT utgår man från
"medveten närvaro". Ett begrepp som är ganska oklart och som forskning inte har visat något stöd för. Man vet att DBT är effektivt, men man vet inte varför. Man vet inte vilka komponenter (delar inom terapin) som är aktiva (det kan lika gärna vara de kognitiva delarna som är effektiva). Detta gör att behandlingen är alternativ. Den är inte definierad och saknar evidens. Att man blandar in en odefinierad komponent, gör att teorin blir alternativ. Den är inte evidensbaserad.
En liknelse är "rapid eye movement therapy" som anses vara effektivt mot posttraumatisk stress. Mycker riktigt är det effektivt, men forskning har visat att samma behandling UTAN ögonrörelser är precis lika effektivt. Då känns det lite smådumt att fokusera på terapin på själva ögonrörelserna, när det inte är en central komponent. Det funkar lika bra utan ögonrörelser.
På samma sätt vore det ganska vilseledande och felaktigt att kalla fokusera på medveten närvaro i DBT, om det är andra, redan definierade komponenter, som har effekt.
Jag är dock mycket intresserad av
buddhism själv och menar inte att det (DBT eller medveten närvaro) är påhitt eller svammel. Men det är viktigt att skilja på psykologi och religion, även om koppling finns. Speciellt i kliniska sammanhang.
Har också full sympati för att många som söker hjälp är sökare i olika former, och vill ha svar på andliga såväl som kliniska frågor. Men återigen, så tror jag det är klokt att skilja på dessa
i teori.