Lily

hej,
jag brukar inte vika ut mina känslor på nätet. men just nu vet jag inte vad jag ska göra. jag bara orkar inte känna mig såhär längre.

hela mitt liv har jag tagit hand om människor. sen jag var 7 har jag tagit hand om min självmordsbenägna mor som ett flertal gånger frågat mig om jag vill dö tillsammans med henne. jag har gjort mitt bästa för att få henne att må bättre då hon vägrat att ta emot hjälp från annat håll.

i två år har jag haft en destruktiv partner. Hon missbrukade det mesta; sex, alkohol, rakblad... till en början försökte jag hjälpa på alla sätt jag kunde. det var så vi blev kära. min familj hatade tanken på att jag var bisexuell och under en period hade jag ingen kontakt med mina föräldrar. jag kände mig vilsen och för att dämpa det som gjorde ont började jag dricka ganska mycket. och när det inte hjälpte skar jag. på ställen man kan gömma undan. jag ville inte att någon skulle veta att jag var så svag. jag och min partner bodde 150 mil ifrån varandra och kunde sällan träffas. jag var orolig hela tiden för att hon skulle vara med någon annan. jag bestämde mig för att vara värst. att vara otrogen innan hon hann vara det. jag låg med vem som helst som ville ha mig. för att få bekräftelse på att jag såg bra ut och för att vara värst.
jag träffade vänner som höll på med ungefär samma sak som jag. vi drack och strulade med alla. vi skar varandra och några gånger drack vi varandras blod. det var som att vi visste att psyket åt på oss, så för att dämpa den ångesten över att vårt psyke styrde oss lät vi alkohol och rakblad äta på oss fysiskt också.

jag har aldrig haft problem att hitta vänner. jag har väldigt många vänner som tar upp det mesta av min tid. och jag älskar dom. och dom säger att dom tycker om mig. endå vågar jag inte lita på det. jag känner mig alltid alltid alltid ensam. jag vet att jag ser bra ut, men jag hittar endå alltid fel. jag är medveten om mina problem. jag vet bara inte hur jag ska göra för att må bra. jag kan hjälpa andra men inte mig själv.

allt det här blev ju väldigt ostrukturerat och klumpigt skrivet. och väldigt nerkortat. men om någon känner igen sig eller vet hur man tar sig ur detta mörka jävla ensamma ångesthål. låt mig få veta.