Hej vännen,
Vad snäll du verkar var och så förnuftig för att vara så ung. Jag är 29 år.
Jag vet att det är fel att leva såhär jag har ju inte allt som jag vill ha egentligen. Det här med hans dotter det går ju säkert att lösa genom att prata hon och jag bara men med min släkt ja jag har ju förklarat för honom att han måste ju träffa dem någon gång det funkar ju inte annars. Men varför är det så svårt att ta sig ur det då?
Kram på dig i massor
|