Hej!
Snubblade in här för jag sitter med en skoluppgift i psykologi. Plötsligt ser jag att det verkar finnas fler som känner som jag och kanske finns det ett ord på det.. men jag vet inte är det social fobi jag "lider av". ?
så här är det iaf för mig:
Som många andra skriver så är jag "innerst inne" en social människa. Jag tycker om att träffa nya människor och jag är inte blyg eller har svårt för att ta kontakt. MEN jag undviker det numer.
Det började i högstadiet då en kille jag kännt sen vi vår små gjorde att jag
ops: inför hela klassen. Jättepinsamt förstås, minns inte ens vad det var han gjorde men jag minns hur elak o ledsen jag var både på honom och på mig själv.
Sen har det bara blivit värre. Under gymnasiet sjönk betyg i vissa ämnen för jag vägrade hålla föredrag. Egentligen tycker jag inte det är jobbigt.. men jag rodnar, och mycket. Och det blir ju inte bättre av att jag vet om det och flera dagar, eller kanske tom månader i för väg tänker på det. Och innan tänker man "nej nu FÅR jag INTE rodna" men det blir ju bara ännu värre av det. Nu rodnar jag om någon kommer och sätter sig bredvid mig i bussen, så jag köpte egen bil trots att jag inte alls har råd. sen rodnar jag t.ex. i kassakön om någon går bakom ( och det gör det ju oftast). Jag förstår inte varför! Det är ju inte pinsamt på något sätt, men ansiktet blir tomatrött. O är det dessutom en kille i min ålder så brukar jag tänka "o nej nu tror han att jag tycker han är attraktiv eller nåt", o då blir det ju ännu värre. Dessutom är det ju så otroligt fånigt, jag är 30 föresten, inte 13.
Jag försöker undvika allt som kan göra att jag rodnar, men det går ju inte, då kommer det i något annat sammanhang. Jag rodnar till och med när jag är med vänner eller släktingar. Det spelar ingen roll heller hur många. Jag tror tom att jag rodnar i telefon ibland. Jag längar till vintern för då när det är kallt tänker man ju inte så mycket på om folk är lite röda i ansiktet..
men hur gör ni för att klara vardagen?