Beror på. Är man själv genuint övertygad om att drogerna inte är dåliga för en (så det inte handlar om förnekelse, utan en övertygelse), så skulle iaf inte jag kalla det ett självskadebeteende, utan något annat. En verklighetsflykt är det dock, men inte en bra sådan, eftersom det bara hjälper för stunden, och sällan gör något bättre, utan det vill gärna kännas sämre då ruset väl är borta. Själv har jag använt en del, men mest har det varit alkohol, och min erfarenhet är att ju oftare jag dricker, desto mer sänkt blir jag generellt. Det känns nästan som att man ackumulerar känslor när man bedövar dom på det sättet. De läggs på hög, och kommer sen tillbaka dubbelt så starka.
|