enannan

Hej!
Jag är ny här och vill bara studsa lite tankar med folk som kanske förstår.

Nu är det tre år sedan jag kom ur sjukskrivningen (depression/utmattning) och började trappa ner på medicinerna. Det har gått ganska bra. Det har varit lite "wobbligt" imellanåt, men det har funkat. Men den senaste tiden har jag känt hur jag har börjat glida igen. Känslosam. Labil. Ostyriga känsloutbrott. Gråtattacker. Dålig sömn. Hopplöshetskänslor. Och jag börjar oroa mig....vill inte ner dit i depp-träsket igen!
Då passar min arbetsgivare på att blåsa mig! För att göra en lång histroria kort så är jag plötsligt inte längre välkommen efter min provanställning. Och det sätt på vilket det skedde upprörde alla på arbetsplatsen. Men chefen ger sig inte. Och nu vill jag inte vara kvar ändå, ju. Känner mig så dissad och dumpad och lurad. Nu är det nästan två månader kvar av provanställningen och jag orkar inte vara där. Det är dessutom ett socialt och serviceinriktat jobb.

Idag var jag på vårdcentralen och pratade med en läkare som inte var så lätt att kommunicera med. Ni vet...stressad och lite ointresserad. Men nåt kopplade han visst, och sjukskrev mig i ett par veckor. Och skulle lägga en lapp till nån terapeut där. Hoppas det leder nånstans....Jag har ingen kontakt kvar på psykiatriska öppenvårdsmottagningen där jag gick förut.
Och nu vet jag inte om jag vågar ringa jobbet och säga att jag är sjukskriven. Av psykiska skäl dessutom. Känns så pinsamt. Som ett nederlag. Vill inte vara där, men vill inte vara "den deprimerade loosern" heller. Vill vara stark och gå dit och göra jobbet med vänsterhanden och sluta med högburet huvud och allt det där.....varför kan jag inte vara sån?!

Jag vet inte ens vem som ska ha papperna och när. Har noll koll på reglerna. Vet nån hur det funkar? Har varit hemma sen i onsdags och nu är det måndag....

Förvirrad ledsen och arg.