Citat:
Ursprungligen postat av Symphony
det känns som en del av mig som jag inte har tagit itu med.
Ska jag vara ärlig. Jag tror väl inte mina kompisar är några super raggare som får brudar hela tiden- och jag bryr mig inte heller iall det skulle det.
Men jag är faktiskt rädd för sex.
Känns som man måste vara så perfekt. Jag har inte haft sex mycket.
Och det är väl det man är rädd för...dels att inte få sex under en livstid. Att vara den där "zombien" som låter sitt liv passera och man blir 120 och dör på ålderdomshem.
Sen är jag rädd för att inte vara bra nog. Jag hatar att alla tjejer bara gillar dom roligaste, socialaste, varmaste, ledande, dominataste- vet vad jag vill ha killarna. Jag kan vara sådan till viss mån. Men jag orkar inte nu.
|
Är själv inne i en rutten period och har samma problematik som du. Jag har knappt haft sex alls, och jag är äldre än du. Jag är också, tragiskt men sant, rädd för sex (bland annat, det är ju bara en del i problemet). Man har ju inte varit igång så man är ju så rädd för att inte vara perfekt när man ska bryta ny mark eller vad man nu ska kalla det. Jag är så löjligt osäker på mig själv. Och ännu löjligare känner man sig för att man ju faktiskt vill ligga runt, vad fan, klart man vill det... Jag vill ju också göra det alla andra fått/sett till att få göra.
One-night-stands vore ju det minst laddade, jag förstår att du också vill det, även om det känns fel och "tragiskt". Det vore så skönt att få öva lite, gå igenom sin ångestfyllda inlärningsperiod med ett par tjejer man inte känner och inte har SÅ jävla mycket prestationsångest inför. Och bli skickad på dörren på morgonen och få gå hem, för mig vore det det absolut bästa, hur jävla dumt det än må låta....
Varför är man så här osäker på sig själv? När ens logiska hjärna skriker åt en att man bara inbillar sig saker och ska ta sig förfanikragen....
Har inga uppmuntrande råd att komma med eftersom jag är lika sänkt som du just nu, så det där var nog tyvärr allt.
*Sätter sig med Symphony och tar en cyberöl och klagar på livet*