Citat:
Ursprungligen postat av otilia
Tack för svaren jag fått! Angående vad de gjorde på sjukhuset när jag kom in när det "bara" var en panikattack , Jag fick ligga kvar över natten med EKG övervakning och fick några panikattacker till under natten då kom en läkare och konstaterade bara att mitt kroppssytem var överstressat och sa att jag skulle ta det lugnt så slår alarmsystemet av så småningom av sig själv ,sedan fick jag en stilnoct. Nästa dag fick jag åka hem med några oxascand och orden att ta det lugnt. Inget mer. Fysiskt tar jag det lugnt men mitt psyke är överstressat o jag kan inte stoppa det. Benzo hjälper inte av någon konstig anledning. Det absolut värsta är att jag inte längre kan veta skillnaden när det är allvar eller inte. Varje gång en attack kommer så spär det ju verkligen på med tankar som : OH NEJ denna gång är det ju hjärtat tänk om jag inte åker in men jag kan ju inte åka in till sjukhus igen också är det en panikattack då blir dom tokiga på mig o tycker jag är urjobbig. FRUKTANSVÄRT JOBBIGT: Jag står inte ut! Hur lugnar man ner ett överstressat system???? Bara tanken på att jag nu om två veckor ska ut i skärgården o vara där i TVÅ veckor ensam med barnen gör att jag blir rädd o gråter . Mitt liv har blivit helt onormalt. Rädd för allt.
En konstig sak, Fast jag har dödsångest och har verkligen förstått hur skört livet är så har jag känslor av att inte orka leva.
|
Panikångest som begränsar vardagen skulle jag vilja påstå är precis lika allvarligt som att få hjärtattacker (även om hjärtattacker kräver mer akut behandling). Har du sagt till läkarna att du inte klarar av att bara "stressa ner" och att detta är ett väldigt allvarligt bekymmer för dig? Ibland kan läkare vara lite sega och bara titta på symptom, utan att fråga hur det egentligen är med en annars.
De borde skicka remiss till psykiatrin, enligt min åsikt. Ligg gärna på dom om det, för du behöver ju hjälp med din problematik!
Det finns tex "kroppsterapi", där man lär känna sin kropp och dess signaler, som främst används för personer med hypokondri. Kan nog vara nåt i det här fallet också. Nu vet jag inte hur bra psykiatrin är i din närhet (det varierar...), men det är nog värt ett försök?