Hej Dopa minen...
Har inte varit inne här på ett tag. Det har varit lite mycket ett tag igen nu. Smög in en snabbis i natt, men var för trött för att svara dig då....
Tack för ett mycket klokt svar. Jag blev rörd och glad när jag läste det. Det låter som om du verkligen förstår. Förståelse är så viktigt i det här har jag märkt.
Jag tror inte ett ögonblick att du är "ute och cyklar". Jag önskar att det fanns någonstans där vi kunde få gå tillsammans. Där vi bor nu, finns inte den möjligheten. Vi separeras alltid. Dessutom är det lättare att få hjälp till min dotter än till mig själv. Jag är ju rätt "kaxig", ställer krav, vilket gör att jag betraktas som "stark och självständig, positiv och glad"...alltså jag har inga problem med mig själv eller med min erfarenhet. Jag har dragit på mig fysiska sjukdomar på grund av den negativa stressen i allt som hänt (min egen slutsats). Det är magen som strular, vilket jag får mediciner för eftersom jag går ner i vikt fast jag äter och mina värden blir dåliga. Dessutom dras jag med värk efter misshandel, vilket jag får starkt smärtstillande för. Fick bland annat nervskador i händerna. Jag äter dock inte den medicinen, för jag blir så trött och "såsig" av den, så det funkar inte.
Jo, jag önskar verkligen att vi kunde få hjälp tillsammans. Och jag vill ju också att min dotter ska bli respekterad som den hon är inte minst av anhöriga. Hon mår ju dåligt numera och det är ju därför hon gör så här. Släpper ut det som gör ont inuti. Men det är svårt att ändra på deras synsätt. Jag föröker lära dom det jag har lärt mig om det här, men får väldigt dålig respons.....
Men jag ser ändå ljust på framtiden för min dotter. Hon har verkligen försökt att inta skära sig mera. Och det är en kamp som pågår varje dag. Hon har inte skurit sig på en månad nu. Men hon har som abstinensbesvär nästan varje kväll. Hon visar ilska, frustration, gråter, fräser, är oförskämd...ja jättejobbigt har hon. Hon säger själv att hon vill sluta med det här, att hon försöker, att hon vill må bra igen. Jag stöttar så gott det går, tröstar, försöker säga kloka saker. Oftast går det ganska bra. Men visst har det hänt att jag "flippat ur" ett par gånger, då jag själv känt mig väldigt stressad och trängd. Men, som sagt, det har bara hänt två gånger. Första gången skar hon sig rejält efteråt. Men nu, den andra gången, blev hon ledsen och grät en stund, sedan kom hon och vi hade en lång, bra och givande konversation som varade i timmar...Vilket kändes väldigt bra för oss båda. Som en liten seger nästan...Så det går framåt...
Jag håller med dig om Smyrras inlägg. Mycket kloka ord kommer det ur Smyrra. Orden ger styrka, precis som dina ord gör...*L*
Tack än en gång för ett klokt svar..Önskar dig en forsatt trevlig helg...
Kramar Lotus
|