almuhami

Som vanligt går det upp och ner med min självkänsla. De senaste dagarna började det med att jag var så trött, extremt trött, och kände mig bara värdelös, som ett tomt skal, hämmad, stel och tråkig. Jag kände hela tiden att jag håller upp en mur mot omgivningen, att jag inte slappnar av och låter andra komma inpå mig.

Men jag hade ju bestämt mig för att inte ge upp. Så jag gick in och läste lite om självkänsla osv. Jag insåg att en anledning till att jag inte slappnade av var att jag var rädd för att folk skulle se "vem jag verkligen var" och inte gilla det. Det är som att jag skäms för vem jag är.

Sedan försökte jag med några av de metoder som Jonas Gåde skrev om. Att se på mig själv ur mina vänners ögon, och att behandla mig lika väl som jag behandlar andra. Genast så släppte en hel del av nedstämdheten. Jag insåg hur orättvis jag var mot mig själv.

Sedan sov jag lite och gick sedan på en fest med inställningen att "jag får vara precis som jag är, jag behöver inte försöka få dom andra att gilla mig". Folket på festen var jätteschyssta, trevliga, och jag kunde plötsligt vara mig själv i mycket större utsträckning. Det var inte så ansträngande att vara trevlig när det räckte att vara den jag är.

Kontentan av allt det här är väl att det inte finns något annat sätt att må bättre än att arbeta på sin självkänsla. Och att det går att förändra även om det går trögt ibland. Mitt mål är att acceptera mig själv precis som jag är, att tillåta mig själv att göra misstag och att inte behöva vara så perfekt hela tiden.

Ett tips till dig skulle kunna vara att du funderar på vilka krav du ställer på dig själv när du är med andra, och vilka krav du har på andra gentemot dig själv. Jämför och se om du är orättvis, det kanske visar sig att de krav du ställer på dig själv är så hårda att de är löjliga. Då kan du skratta åt dem, det är alltid bra om man kan skratta åt sina problem.

ha det bra!