Citat:
Ursprungligen postat av Delirium
Jag har sån extrem fobi för mörker, döden, andar och allt där omkring. Sover med lamporna på, tv;n på och skaffade t om en liten hundvalp för att på nåt sätt få tryggheten (inte bara därför jag skaffade hund, behövde en liten kick i livet också  )
Det jobbigaste som finns på natten är att gå från mitt rum genom hallen till toaletten. Jag kan ligga och dra mig en timme (!) extra bara för att jag väntar på "rätt känsla" att våga öppna dörren och gå ut. Detta trots att lamporna är tända överallt.
Ingenting hjälper och nu skall min kära mor åka bort ett par veckor och jag planerar redan hur jag skall klara av att göra allt och gå och lägga mig innan mörkret faller på och att jag skall slippa gå ut ur mitt rum.
Jag är trött på att leva såhär!
Hur kan man få bukt med detta? Har testat psykolog, men det har inte fungerat, det känns som att ingen förstår vidden av min paniska känsla över natten.
Köerna till KBT är långa här och det känns inte roligt att sommaren snart är här och dem flesta har semester.
Hjälp...? |
Man ska visserligen inte ge efter för mkt för sin fobi, men jag tycker faktiskt, och skratta inte nu eller tro att jag är oseriös, men jag tycker faktiskt att du ska skaffa en potta att ha i sovrummet.
Tyvärr drar det en nyfiken publik och har blivit populärt med TV-program om andevärlden. Det är lustigt hur "träffsäkra" dessa är när det är saker som på ett eller annat sätt faktiskt går att bluffa med och klippa ihop rätt till programmen så det ser mkt övertygande ut. När samma gäng för några år sedan var med i den första serien "Förnimmelse av mord" så kunde de känna och berätta en massa detaljer, men när man väl kollade med polisen så lyckades man inte komma i närheten av att klara upp ett enda brott (även om ett och annat korn hittades av de blinda hönorna).
Den som frågar mig vad ett medium är, får som svar att det är en person som genom ett tidigt trauma utvecklat en variant av personlighetsklyvning. Sedan kan vi alla ibland känna oss iaktagna när vi är ensamma och höra konstiga ljud, det är inget konstigt i det. Jag kan ibland inte heller slå ifrån mig samma oro som du beskriver. Fast då brukar jag ju fundera över hur många som kommer in till akuten för att de blivit misshandlad av en ond ande? Ingen. Och hur många unga människor dör oförklarligt i sömnen varje år? Så gott som inte en enda. Då måste sannolikheten alltså vara så nära noll man kan komma att någon svensk blir illa utsatta av andar, spöken osv. Och vi är 9.000.0000 människor. Det betyder att jag kan släcka lampan och tänka på ngt trevligt tills jag somnar. Hoppas du inte känner att jag försöker förminska eller förlöjliga din oro (jag har andra konstigare fobier än så själv), men statistik-tänkande kan faktiskt hjälpa en att tänka mer rationellt och lugnare. Så jag kan inte säkert slå fast att inte andar existerar, men statistiken talar sitt tydliga språk att OM de skulle finnas så kommer de inte att göra dig illa när du sover.