Mariaaaahh

Jag har haft tidigare depression, gått in i väggen för två år sedan. Jag orkade helt enkelt inte pressa och hata mig själv längre. Efterterapi och medicinering var jag lugn, bara jag och knappt ett enda krav.. Men nu jag vet inte jag är inte lycklig, jag ser ingen framtid, jag bara stampar på och ser all runtom mig få familj och utbilda sig, flyttar härifrån och jag vet inte vad jag vill och jag känner mig som att jag inte duger om jag bara inte gör som alla andra.. jag känner mig rastlös och orolig och oduglig, har börjat tröstäta och känner hur jag kryper in i mitt skal igen som förr.. jafg haft haft fruktansvärt otur med kärlek, jag hatar killar nu och jag kan inte lita på någon, jag sätter upp en skyddsmur och jag kan inte slappna av längre för dem iom att jag tror att jag inte duger.. jag verkar ha tappat min självkänsla fruktansvärt. . jagvet inte vad jag ska göra nu.. alltid är de något.. i tidig ålder mobbing.. sen anorexi.. sen gå in i väggen och nu?? va e lyckan... och jag lovar det finns ingen för mig, killar i princip lessnar så fort dom fått mitt intressse.

slut på hopp och kärlek finns ej..


jag äter fortfarande medicin