Citat:
Ursprungligen postat av endoh
Har det hjälpt dig så mycket att bara tänka tvärtom? Eller har du gjort nåt mer?
Tror jag skulle behöva prata med någon som inte är snäll och försöker trösta utan som kunde påpeka vilka signaler jag sänder ut, om jag faktiskt upplevs som lite..skum..jag vill veta varför folk tar avstånd...
Alltså..det finns ju faktiskt sätt man "ska" vara på...eller snarare inte vara på, för då blir folk obekväma i ens närhet...så är det ju faktiskt.
|
Såg detta och kom att tänka på en sak. Kan det vara så att eftersom du känner dig obekväm så känner sig folk obekväma när de är med dig? Jag tror inte att du ska vara på ett visst sätt, mer än att du ska vara så som du är när du känner dig bekväm och tycker om dig själv.
Sedan det här med att ta avstånd. Jag känner igen det
så väl. Man står där och efter ett tag slutar folk prata med en. Jag insåg till slut att det inte var folk som tog avstånd från mig,
det var jag som tog avstånd från dem. Eftersom jag kände mig obekväm så var jag korthuggen, stel och svår att prata med, jag stötte bort folk helt enkelt. Det berodde på att jag egentligen inte, i just de situationerna, prata med folk, jag ville inte få uppmärksamheten på mig.
Kanske folk uppfattar dig som reserverad och avståndstagande, och därför vågar de inte riktigt prata med dig.
Det finns människor som stöter bort folk av andra anledningar: de är gåpåiga, taktlösa, pratar mycket och lyssnar lite, kritiserar andra osv. Men det är inte det intrycket jag fått av dig när jag läser dina inlägg. Du verkar vara mer som mig, att du ibland blir hämmad och onaturlig, att det du säger känns onaturligt och tvunget.
Har jag några poäng här eller är jag helt ute och cyklar? =)