plingan

Hejsan!

Jag tänkte höra med er jag lider av panikångest (fast den har blivit bättre under dom senaste 6 åren) Istället har jag fått hypokondri och dödsångest är alltid orolig och nervös.

Har haft så här i 16 år och jag hatar verkligen mitt liv, allt detta kom efter en olycka jag var med om. Och är därför sjukskriven och går hemma hela dagarna och jag har alltid såna där ensamhetskänslor och ångesten kommer och går och mina tankar börjar alltid är det nå fel på mig och jag har någ någon konstig sjukdom och jag dör snart, varje dag dag ut å dag in

Har aldrig fått någon hjälp fören 2006 då jag fick börja på kbt, det började kännas bättre efter ett tag vissa dagar mådde jag jättebra och vissa inte, men nu mår jag ricktigt skit igen känner mig ricktigt depprimerad orkar inte göra nånting helt slut och känner mig jätte ensam, ledsen och jag kan bli jättearg på minsta lilla och som sagt så känner jag mig bara trött trött trött fast jag har sovit.

Allt detta började iförrgår att jag hade ont i magen som magkattar ungefär och dagen efter det (igår) så hade jag ont i ryggen och då började mina tankar att det är nog nånting farligt sen har oron varit kvar där och idag är magen bättre men inte ryggen så jag går här och oroar mig idag med.

Har försökt tänka på om jag gjort något specielt och det ända jag kan komma på är att jag var ute i trädgården i helgen och krattade och rensade ogräs, men inte sjutton kan man väll få ont i ryggen av det och inte får man väll det tre dagar efter eller om det skulle vara träningsvärk, då får man det väll dagen efter. Ni ser hur mina tankar låter!

Har haft ganska mycket å göra dessa veckor har även börjat en sån där självhjälps grupp och träffat massa okända människor som jag hatar, bara det känns som en pina att gå dit och känna sig ut tittad, för det är så det känns, jag har stängt in mig för länge bakom mitt skal, så jag vet inte ricktigt hur jag ska ta det när jag träffar nya människor, har blivit rätt blyg av mig på de senste åren. Hade även hjärt klappning i tisdags och det har jag inte kännt av på flera år, då känndes det som panikatacken inte var långt borta men det gick över som tur var. Men jag kände mig välldigt trött och snurrig efteråt.

Kan det sätta i gång ångesten igen, att jag har börjat träffa människor igen som jag inte gjort förut?

Och hur gör man med dessa ensamhetskänslor?

Hälsningar från en som vill må bra igen men verkar alldrig lyckas!