Citat:
Ursprungligen postat av kamraten
Hejsan, jag vet att det är en ganska låg nivå på kränkning och att finns mycket värre som kan hända t.ex. våldtäkt.
|
Visst, och det finns värre saker än våldtäkt som kan inträffa också men det är inte relevant här. Du mår dåligt av kränkningarna och det är skäl nog för att ta itu med dem. Om någon berättade för dig att hon/han blivit våldtagen, skulle du då säga åt personen att vara glad för att hon inte blev utsatt för en skenavrättning i stället, eller fick se sina syskon bli torterade. En kränkning är en kränkning och systematiska kränkningar är ännu värre.
Citat:
Så hånar de mig mycket, förlöjligar mig m.m. aldrig direkt till mig i ansiktet. Bara högt till andra i klassrummen, men de vet att jag hör och vill att jag ska känna mig illa till mods. De kastar även saker på mig ibland, när jag har huvudet ner så jag inte ser vem som kastar Osv.
|
De osynliggör dig alltså, genom att tala till andra om dig. De använder även fysiskt våld mot dig genom att kasta saker. Är de 18 som du räknas de ju som vuxna i lagens bemärkelse.
Citat:
så här är det, de ser mig som en tjallare och hatar mig för det. Under en hel månad har det varit så här nu (sedan jag sa till läraren om att jag kände mig kränkt/mobbad). Min taktik har varit och är fortfarande att ignorera totalt, med mål att de ska tröttna.
|
Och än har de inte tröttnat och du mår sämre och sämre. Det finns ju också möjligheten att de märker att du mår sämre även om du försöker att inte visa det och då blir det ju ännu roligare för mobbarna.
Jag kanske låter rå när jag säger så här men jag vill att du skall förstå att det du är utsatt för skall inte inträffa och att du är skyldig dig själv att göra något åt det!
Citat:
|
Och säga till en lärare om att jag mår så här dåligt, löser ingenting. Bara förvärrar som jag märkt. Synd att det är så, och ifall jag säger att jag känner mig kränkt vet jag att det är deras plikt att förstöra mobbningen mot mig. Så de kan inte låta bli, och situationen kommer förvärras.
|
Helt korrekt, det är lärarnas uppgift att ta itu med mobbningen och se att till att den upphör. Du har sagt till en lärare en gång och det blev visserligen temporärt värre, men om läraren inte vet något kan det inte heller upphöra.
Citat:
Jag är mycket väl medveten om att det är dom det är fel på, inte mig. De är osäkra osv. Alltså ska jag inte må dåligt. Men tro det eller ej jag gör det ändå. Hela dagen, grubblar jag på det från att de sagt nåt till mig som kränkt mig. Ifall de säger nåt vid 10:00 tänker jag på det hela skoldagen, hela tiden hemma. Ända fram tills jag ska sova. Och ibland kommer det upp i tanken direkt när jag vaknar. Egentligen är det så små saker som att de säger något men jag är så känslig som person.
Jag vet inte vad jag ska göra för att inte må dåligt över att DE mobbar mig, finns det något att göra överhuvudtaget? Jag tar tacksamt emot alla råd.
|
Du far alltså illa av det, så kämpa för dig själv, det är du värd! Jag tycker inte lösningen överhuvudtaget är att försöka låta bli att må dåligt av psykiska och fysiska trakasserier, jag tycker du skall försöka se till att det upphör. Prata med läraren igen, om inte det hjälper så prata med rektorn. Hjälper inte det så be om hjälp av dina föräldrar. Det börjar ju också komma fler och fler mobbningsfall i rätten där kommuner blir åtalade för att de inte skött mobbningsärenden korrekt. Även om det är jobbigt så kämpa för dig själv!