Hej.
Jag tror jag förstår dig precis. Jag vet hur det känns att vara mobbad, att inte ha någon att vara med, att ingen bryr sig om en eller att man helt enkelt inte passar in. Jag vart själv mobbad genom 6-9, var en tung period för mig de där. Var utanför gällande allt nästan under den perioden. Jag måde aldrig bra utav det, men jag är en sådan där människa som oftast gräver ner mig i mina problem. Jag hade väldigt svårt att erkänna mina problem för mig själv, och jag gillade och gillar idag fortfarande inte att prata med andra om mina problem. Så jag lät allting bara växa och växa i mig under alla åren.
Jag trodde alltid att det var mig det var fel på när jag vart mobbad, hade AALLTIID ÅNGEST över saker. Men sen en dag när jag började gymnasiet insåg jag att det inte alls var mig det var fel på! För där var det helt annorlunda människor, ett helt annat umgänge och man kände sig mycket mer välkommen och kände sig mer normal lixom, och jag fick en massa nya kompisar.
Sen är tiden väldigt viktig också, man känner sig alltid bättre efter några år och inser att det var dom idioterna som höll på som hade det keffa självförtroendet osv. .. Vet inte om det var så bra skrivet men hoppas det hjälper dig något iallafall
Lycka till!