Jag har inget förslag som är rena injektionen för just självkänslan, men jag vill slå ett slag för
Dunderklumpen. Lyssnade på den när jag riktigt liten och jag tror den betytt mkt för mig i att lära mig förstå andra människor, sätta mig in i personen under ytan. Personligheten Enöga i sagan är så lärorik för både barn och vuxna. För mig var det en raspig LP-skiva som gällde, så låg man och följde med resan i sina inre bilder.
De svenska 70-talsverken är ofta väldigt fina och instelligent gjorda, och har mjuk och fin musik. Moderna verk kan ha bra syften också, men man blir liksom så stressad av dagens barnunderhållning - det ska gå i lite halvhysteriskt tempo ibland, och musiken ska också vara mer atkiverande än lugnande, och jag tror inte barn behöver stressas både i skola/dagis OCH på sin fritid.
Så jag säger, Dunderklumpen åt alla barn - så minskar vi mobbingen med 10,37% på 10 år, eftersom den lär ut ödmjukhet.
