Citat:
Ursprungligen postat av Grabben
Precis som du så kan jag inte såra någon. Faktum är att jag är handikappad av mitt behov att vara alla till lags. Det ger mig problem i alla möjliga lägen, t.ex på jobbet. Jag kan slita ut mig totalt när jag försöker få saker att fungera själv, istället för att sätta ner foten och säga åt en kollega att den får banne mig skärpa till sig. Självklart blir jag då den som alla går till när de vill att någon annan ska göra deras arbete.
Jag får väl säga att jag inte är så hopplös som jag varit tidigare, men jag har blivit en måltavla vissa gånger när kompisar känt för att trycka ner någon annan för att själva må lite bättre. En av dessa kompisar har jag äntligen lessnat på och mer eller mindre sagt upp bekantskapen med.
Är rädd för att göra bort mig. Vill inte gärna ta risker socialt utan går i gamla hjulspår. Detta är en av anledningarna till att jag inte har någon som helst kontakt med tjejer. Överhuvudtaget har jag svårt socialt på grund av detta eftersom jag går omkring och är rädd att göra bort mig om jag testar något nytt. Tjejerna är ju det största problemet eftersom jag inte kan närma mig en tjej eller ta ett initiativ av rädsla för att "misslyckas".
Du skriver att du känt så här i 7 år, hur gammal är du nu?
|
Jag vet inte hur länge jag känt av "socialfobin" men jag har inte mått bra sedan jag var runt 11år, är 18 iår.
Kan säga att en del där stämde in på mig med. Min pappa har en egen lackeringsfirma, och när jag är där och hjälper till, så kan det komma in någon konstig gubbe in till verkstaden. När det gör det så smiter jag iväg och "gömmer" mig. Eller så kan jag hålla mig för att gå på toaletten från 7-16 när jag arbeter där då toaletten ligger i en lokal där det arbetar massa folk.
Jag hatar att få hjälp eller be om hjälp, delvis för att jag inte vill att någon ska tro att jag är, rent ut sagt Dum, sen att jag känner mig mer misslyckad och underlägsen om jag gör det.
Min pojkvän träffade jag genom en kompis som släpade ut mig på en fest (bara okända människor) och jag drack, en stor del alkohol, och sedan träffade jag den hära killen tack vare alkoholen i några veckor, sen slutade jag med det tills jag kände mig bekväm. Posetivt eller negativt kan jag inte besvara på men det har hållt i 21månader så
Har du fått någon hjälp eller liknande?
Tycker det känns hemskt att läsa det du har skrivit. Låter som om du inte har någon att vända dig till, vilket alla borde ha..
Ta hand om dig!