Ursprungligen postat av Jolene

Han ville i största allmänhet veta saker som inte hade med känslomässiga saker att göra, alternativt ville han ifrågasätta saker. Till exempel angående aborten så ifrågasatte han om man verkligen blev lämnad ensam i ett rum (under en kemisk abort) för att "klara av" aborten själv (jo det blev iaf jag), sedan undrade han om det verkligen kunde vara sant att det gick att se ett foster på tio veckor med blotta ögat. (Jo det går.. men vad har det med mina problem att göra?)

Jag kände mer att han inte riktigt trodde på mig än att vi försökte jobba med mina problem. Ibland känns det som om vad jag mest skulle behöva var någon som lyssnade och kom med förslag på vad man kan GÖRA i dagsläget för att hantera saker. Jag kände även att han var lite uttråkad för han sa ganska ofta "Hm förlåt vad sa du där senast" och liksom tittade i taket och tänkte på något annat. Såg det ut som.

En massa saker går inte särskilt bra..
Mina ätstörningar är en av sakerna. att jag inte kan sova.
Att jag fortfarande känner att min mamma styr mitt liv.
Att mitt ex bråkar om min nya pojkvän, han vill att vi ska försöka igen, men jag orkar inte mer. Jag har ibland vissa känslor för honom, men jag vet att vi inte passar ihop. Han har fått en hel del hjälp nu med sina problem, men det betyder inte att de inte triggas igen. Han har nu sagt att han inte tänker träffa barnen om jag blir mer seriös med min nuvarande pojkvän. Han tänker flytta utomlands och inte höra av sig mer då. Jag vet att det är helt oacceptabelt att använda barnen som vapen.. men jag orkar inte riktigt med honom i nuläget. Och det gör att min nuvarande pojkvän bryter ihop nästintill eftersom han älskar mig och blir rädd att förlora mig. Själv känner jag mig bara som en wettextrasa ungefär. Mitt ex är tvärtemot vad det låter som en väldigt kärleksfull pappa, men något är också "fel" med honom. Jag vet inte. Han har haft missbruksproblem i många år innan han och jag träffades, och var drogfri i många år tills han återföll rätt så nyligen. Vilket har resulterat i att hans socialassistent (som jag aldrig träffat eller pratat med) har gjort en anmälan angående mina barn. Vilket jag inte förstår då mitt ex faktiskt inte bor här längre och aldrig kommer hit. Men det stressar mig enormt mycket då jag måste ta emot hembesök och göra intervjuer. Det känns som en kränkning. Ja det var väl en del av det hela.