Citat:
Ursprungligen postat av Blueye
Jag vet inte om det är så självklart att alla barn får lära sig att förstå andras känslor och utveckla sin empati på det sätt som naturligtvis vore idealet... Jag tror att vi vuxna alltför ofta låser oss för mycket i barnets "dåliga beteenden" istället för att fokusera på och tala om för barnet det som är bra. Du har helt rätt i att barn är olika och behöver uppfostras på olika sätt. Vissa behöver mer tydlighet än andra. En tillrättavisning som får ett barn att tänka till och utvecklas mentalt kan samma metod få ett annat barn att förlora tron på sitt eget värde... Jag tror att alla barn behöver både gränser och bekräftelse. Detta för att själva i framtiden kunna visa just dessa egenskaper. Som vuxen är det nödvändigt att i socialt samspel både kunna säga ifrån när man tycker att något är fel - och att se och bekräfta andra. De som är duktiga på att se och anpassa sig efter andras behov samtidigt som de inte låter sig bli överkörda av någon - det är vän såna som anses vara mest "socialt kompetenta"?
Jag tror du missuppfattar Dopa minens uppmuntran att krama om bägge barnen som att det är det första man som vuxen borde göra när ett barn slår ett annat barn. Jag uppfattar det mer som att bägge barnen borde få denna ömhet efter att tumultet lagt sig och dagisfröken satt sig ner och pratat med bägge barnen om vad som hände och hur de båda kände det just då... Sen borde bägge två få varsin kram... Så tolkade jag det...
|
Om jag inte misstar mig så skrev jag att jag också tyckte att det kunde vara bra att kramas efteråt men från början så kanske jag missuppfattade det hon skrev men vidare så va det en kommentar jag själv skrev där jag tyckte att man visst kan ha de för att visa ändå att barnet är lika viktigt och betydelsefull som innan
Med flera barn så lär man ganska tidigt hur viktigt det är att dels kunna "uppfostra" men också att lära dom empati och om ett barn inte lär sig empati så är det då oftast inte barnet det handlar om utan snarare den som ska lära barnet saker och jag håller med om att vuxna ofta låser sig i det dåliga betendet och inte uppmärksammar det bra
Om man då ser till ex skolan så anser jag att dom i bland , inte alltid men i bland kan fokusera på helt fel saker gällande barnet och det handlar oftast då om vad som inte funkar i skolan men dom glömmer säga vad barnet gör för bra och hur blir då den upplevelsen för barnet ?troligtvis att barnet fortsätter för det inte får nån positiv respons alls och sådant kan knäcka ett barn helt .
Jag har lärt mig utav en del av misstagen med de 2 stora töserna så nu med dom mindre så vet jag att just den positiva responsen , att låta dom få se att man bl stolt och glad över dom men också att det finns "regler" om ansvar som dom måste ta , sen är dom barn och det är okey att inte alltid göra rätt , bara man kan se det och ta lärdom av det .
Min 8 åring börjar tjafsa med en mindre flicka som är nyinflyttad och dom var småtaskiga mot varandra och min dotter kastade gräs på denna tös , vilket gjorde mig arg på min dotter men jag bad denna tös att det var lika bra att hon gick från tomten då min dotter inte va snäll , sen gick de en stund (jag hade pratat med dottern innan ) så får hon se den lllla tös bli slagen av sin bror och då reagerar hon och går till tösen , säger till mig innan att hon tyckte synd om flickan o att hon skulle säga förlåt . Dels då hjälpte hon henne från hennes bror , sen sa hon förlåt självmant och hon kunde förstå att det inte va så snällt av henne och hon visade att hon hade empati , då känns det bra för då kommer det från henne och inget "tvång" av mig samt att det känns skönt att uppmuntra det bra beteendet.
Tyvärr så är det för lätt att fokusera på det dåliga och inte uppmuntra det som är bra , det är då det kan stor betydelse för barnet om de ser den positiva responsen