Citat:
Ursprungligen postat av wolfiemother
Jag tror nog att de flesta med barn , stora som små vet att det inte är det "rätta" att tvinga på ettt förlåt från barnet som gjort något men däremot att lära barnet att försöka förstå hur det andra barnet känner sig om det blir utsatt för något och jag tror inte att "kramkalas" passar sig nåt vidare alls vid sådana tillfällen , utam det kan man ha efteråt och vid så många andra tillfällen för att lära barnen empati det gör man både genom att visa tillgivenhet osv men också när barnet tillrättavisas när det gör fel , man tycker knappast mindre om ett barn som gjort ett fel .
det går inte att ha en mall för att fostra barn , alla barn är olika och en del barn kan verkligen behöva att man säger från direkt kort och koncist menas andra kan "klara sig" på en lättare tillrättavisnng , alla är olka och jag tror föräldrar oftast vet bäst vad som är bäst att göra med sitt barn
Med 4 barn så vet jag att dom alla varit olika , en del fostran är helt grundläggande menas annat gällande deras fostran har jag fått göra olka beronde på dom själva och det funkar alldesles utmärkt , dom vet vad empati är och dom kan sätta sig in i hur andra mår även om dom gör fel själva i bland , så kan dom ändå efter se om dom gjort något fel .
Men gällande barnuppfostan så tycker vi alla olika och det gäller bara att göra det som man tycker själv fungerar
|
Jag vet inte om det är så självklart att alla barn får lära sig att förstå andras känslor och utveckla sin empati på det sätt som naturligtvis vore idealet... Jag tror att vi vuxna alltför ofta låser oss för mycket i barnets "dåliga beteenden" istället för att fokusera på och tala om för barnet det som är bra. Du har helt rätt i att barn är olika och behöver uppfostras på olika sätt. Vissa behöver mer tydlighet än andra. En tillrättavisning som får ett barn att tänka till och utvecklas mentalt kan samma metod få ett annat barn att förlora tron på sitt eget värde... Jag tror att alla barn behöver både gränser och bekräftelse. Detta för att själva i framtiden kunna visa just dessa egenskaper. Som vuxen är det nödvändigt att i socialt samspel både kunna säga ifrån när man tycker att något är fel - och att se och bekräfta andra. De som är duktiga på att se och anpassa sig efter andras behov samtidigt som de inte låter sig bli överkörda av någon - det är vän såna som anses vara mest "socialt kompetenta"?
Jag tror du missuppfattar Dopa minens uppmuntran att krama om bägge barnen som att det är det första man som vuxen borde göra när ett barn slår ett annat barn. Jag uppfattar det mer som att bägge barnen borde få denna ömhet
efter att tumultet lagt sig och dagisfröken satt sig ner och pratat med bägge barnen om vad som hände och hur de båda kände det just då...
Sen borde bägge två få varsin kram... Så tolkade jag det...