nana-down

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det har varit ett tag nu som jag känner att jag inte alls är lika glad och har inte lust att göra roliga saker. Men eftersom det inte är första gången jag känner såhär och eftersom jag hatar denna känsla så gör jag allt för att inte känna efter. Hittar mer eller mindre på saker med vänner, kära och nära och undviker att tänka negativt. Hatar att må dåligt, det känns som det räcker nu typ. Det är alltid nåt. Men tyvärr verkar inte metoden att bara förtänga det funka. För bara ibland utan att ens tänka på det blir får jag klunkar i halsen...

Jag är inte säker på vad exakt som får mig att må såhär. Det är otroligt mycket tankar i mitt huve som bara snurrar och snurrar.

Just nu tänker jag på, varför jag är sååå beroende av killar/ män i mitt liv? Alltså allt som krävs för att jag ska bli glad det är så fort jag träffar någon och är kär. Visst är det underbart att vara kär. Men jag klarar inte av att vara lycklig själv? Jag har varit singel nu i 5 månader. Och många av mina vänner säger till mig att jag verkligen behöver vara singel ett tag. Jag har varit det nu ett tag. Men inte känner jag mig starkare eller gladare för det. Jag känner mig bara nere och förlorad. Meningslöst känns allt. Vet inte heller 1000 andra saker har blivit jobbigare än de varit innan. Saker jag inte ens tänkt på innan kommer och saker jag vetat om tidigare känns bara jobbigare nu. Skola har gått åt helvete.. skulle ha skrivit mitt examenarbete.. känns inte ens som jag kommit halvägs på det, får bara ångest när jag ser böckerna.. noll motivation. Och det ska typ vara inne om en vecka. Allt är bara en röra.

folk lider av svält och jag är inte tacksam för det livet jag har och mår skit! Jag vill bara vara glad nu!!!!