Citat:
Ursprungligen postat av Lotus
Om du vill och orkar får du gärna läsa det jag skrivit om självmord här på sidan. Förlorade min älskade pojke i somras. Han såg inte dom hjälpande händer som sträcktes ut mot honom. Tror att han mådde och tänkte som du. Jag kan ha fel, men som sagt läs gärna. Jag är bara en nära anhörig som sett mitt barn förgöra sig själv på drogerna. Han såg inte hur älskad han var. Du gör som du vill. Men jag önskar att du ändå inte ger upp. Det blir liksom inget bra. Det är inte värdigt för dig själv heller det här....Bli inte som min P, snälla....
Kram Lotus
|
Börja med att säga att jag beklagar sorgen.
Självmord finns självklart i mina tankar. Går väl inte att förneka. Men känns som något väldigt overkligt att jag skulle ta mitt liv. Har alltid varit en "motståndare" när det gäller att ta sitt liv. Det som dock skrämmer mig är att en annan sida av mig börjar komma fram. Denna personen som visar sig mer och mer. Känner jag ju inte, han skrämmer mig! Det är denna känsla som får mig att dra upp schizofreni. Om det är möjligt att bli detta med för långt missbruk?! Om det är mitt "riktiga" jag som e på väg fram blir jag ännu mer rädd. För den personen som dyker upp ibland visar värken sympati eller någon form av känslor. Han/jag slår i väggar,skåp mm. Så fort man tycker att man blivit behandlad på fel sätt blir man aggresiv. Som sagt har alltid varit en lugn och tillbaka dragen person. Folk säger alltid att en sån person har mycket inom sig och kommer explodera någon dag. Är det det som händer? Är det all ilska inom mig som kommer på en och samma gång. Beror det på att jag börjat rota i hur jag egentligen mår? Många frågor mindre svar. Blir knäpp.