Drog mig en jäkel igår. Tänkte att denna gången ska det väl gå bra. Blev inte det minsta lycklig utan snarare deppig, ledsen och arg. Tyvärr så tar man ju ut detta på sina närmaste. Även om man vet så väl att man enbart e sur på sig själv. Eftersom jag inte fick någon sömn i natt startade jag ju upp denna dagen med ännu en linjal, då var klockan sju på morgonen. Blev ju inte bättre tiden gick och man sjunker allt ljupare in i sin feberliknande "sjukdom". Plötsligt får man en smart idé. Kanske ännu en dos behövs för att jag ska må bra. Så har jag hållt på hela dagen, nu ligger jag utslagen i soffan och skriver till er. Visst söker jag sympati, visst vill jag ha eran uppmärksamhet! Tycker så enormt synd om mig själv. Patetiskt? Javisst fan. Men får ju ingen annan uppmärksamhet får ju ingen hjälp. Sen att man inte direkt över anstränger sig för att få det heller spelar väl ingen roll? Jag försökte ju. Räcker inte det? Gör det inte ens så att ni får lite sympatikänslor för mig?! Hahaha, fattar ni hur mycket det har förstört mig! Känner mig schizofren. Är det något man kan bli om man knarkar för hårt? En sten ligger över mitt bröst men mina läppar säger Jag e glad!
|