Ursprungligen postat av Tini

Jag har som sagt Borderline, kommer få börja dbt till höst. Innan hösten ska jag ha kontakt med bara en kurator som dom har bestämt. vi har pratat om att ja ska bearbeta våldtäkt osv med henne. jag har tidigare berättat vad som har hänt men aldrig gått in på detaljer. De är saker som ligger djupt för mej.. saker som gör sjukt ont att prata om. och jag är inte den som bryter ihop och gråter framför folk. Och jag är rädd att under terapi timman när vi tar upp allt att sen när jag ska gå därifrån så är jag mer förstörd. Och om ja går sönder finns ingen i min omgivning som kan fånga upp mej å hindra mej från d.
Kuratorn är en äldre kvinna vilket gör att jag också inte vill prata med henne om något sexuellt, inte heller våldtäkt. Även om hon kanske är van att höra sånna saker så känns de som om hon ska reagera med avsmak eller liknande. Jag vet inte om de är för att jag är allmänt störd men en man hade kännts bättre att prata med..En ung tjej tror jag att jag skulle skrämma.
Jag undrar hur ni ser på oss som har så jobbiga saker att berätta. å jag hatar tystnaden hon gör för att få mej att prata. Personkemin stämmer inte för mej med henne. å hur ska ja då kunna berätta något som är så känsligt?