Citat:
Ursprungligen postat av Zeraphina
Hur kan man få hjälp om man inte vågar ta kontakt med någon?
Jag har inte pratat med någon om hur jag mått och liknande i snart 7 år, jag försökte berätta för min mamma men hon sa "Du vet fan inte hur det är att må dåligt" och andra liknande saker. Det var sista gången jag försökte prata med någon om det, och det var några år sedan.
Jag kan inte med att såra någon på något sätt alls.
Jag kan inte säga emot folk.
Jag vill inte bli osams med folk.
Jag skäms över allt jag gör (bilder, texter, konversationer)
Jag vågar inte prata med folk.
Etc
Jag vill komma ifrån allt detta, då jag faktiskt mått skit i 7 år dagligen. Jag försöker le så ofta jag kan och säga att allt är jättebra osv för jag vill inte att någon ska veta, men ändå vill jag ha hjälp...
Hur fan ska jag få det då ? :/
|
Ett första och jättestarkt steg har du redan tagit - du har skrivit här på forumet!
Jag kan mycket väl förstå din reaktion att inte våga öppna dig för någon med dina problem efter att ha fått den fruktanskvärt klumpiga och fördömmande responsen från din mamma för sju år sedan... Att avfärda sin egen dotter på det sättet... så gör man bara inte. Oavsett hur man själv mår för tillfället. Men din reaktion är fullt förståelig!
Du verkar vara en sån fin och godhjärtad människa, jag tänker på det du säger om att abslout inte vilja såra någon annan människa... Du skulle ha kunnat bli bitter och hatisk mot omvärlden, men det är du inte! Det är en fin egenskap, en egenskap som alltför få besitter...
Den har dock en baksida. All kritik och allt ifrågasättande som du egentligen borde ha lagt på omvärlden, den vänder du mot dig själv. Du måste vara perfekt, annars duger du inte. Det har blivit ett så invant taknemönster hos dig att det nog är svårt att bryta på egen hand...
Skulle du våga ta kontakt med någon terapeut här på forumet? Eller någon inom ditt egna landsting? Om inte, skulle du kunna tänka dig att fortsätta skriva om dina tankar kring dig själv här på forumet? Så kan vi tillsammans se hur vi kan ändra eller åtminstone skapa ännu mer förståelse för varför du reagerar som du gör?
Jag tror absolut att du kan ta dig ur detta moment 22. Du är en fantastisk människa som förtjänar att älska och vara stolt över dig själv!
Kram på dig!