Hej Smyrra...
Min syster som uttalar sig så där dumt är inte mamma till pojken. Men hon är idag fostermamma till två av pojkens biologiska syskon. Mamman till pojken är tung missbrukare och har varit så i många år.
Min mamma funkar lite så som du säger. Hon vill inte höra, för det man inte hör finns inte. Hon är dessutom alkoholist, dricker varje dag, mycket, Så jag kan inte begära att hon ska förstå det här.
DISA är rätt nytt i Sverige vad jag kan förstå. Metodens styrkor är att den:
-medvetandegör och stärker
-hjälper tjejerna att se både varför de mår dåligt och varför de mår bra
-tydliggör val och visar deltagarna att de har förmåga att ta kontroll över sitt eget liv.
DISA-gruppledaren genomför 10 gruppsamtal á 1 timme med flickor i halv grupp. Samtalen bygger på:
- Kognitiva beteendetekniker för att förändra negativa tankemönster.
- Övningar för att öka antalet hälsofrämjande aktiviteter.
- Kommunikationsträning och träning av olika problemlösningsstrategier.
- Övningar för att stärka den sociala förmågan och det sociala nätverket.
Studier visar att dessa fura moment främjar den psykiska hälsan.
Min tjej är mycket svår att få med ut på olika aktiviteter just nu. Hon mår ju inget vidare, men man får försöka ändå. Jag är glad om jag får med henne på någonting annat ibland. Hon var tidigare mycket i stallet, hon har ridit sedan hon var fyra år. Hon har också varit otroligt duktig på klättring, vig som en apa är hon. Hon saknar sin bror, han är 25 och bor inte hemma. Han bor i vår hemstad, så dom ses inte så ofta, men dom har telefonkontakt och datorkontakt varje dag. Dom står nära varandra och har alltid gjort det åldersskillnaden till trots.
Jo, vi har en mastig ryggsäck. Jag förstår inte varför det har blivit så. Men jag är den i familjen som alltid varit starkast. Jag är äldst i syskonskaran på 3. Har alltid tagit hand om mina småsyskon när vi bodde hemma. Jag är en omhändertagande person. Vilket gör att familjen inte alls förstår mina behov. Och eftersom mycket har hänt har jag inte haft tid att ta hand om mig själv.
Jag började göra det i och för sig. Hittade min grej i meditation bland annat, vilket varit mig till stor hjälp. Men jag drabbas ibland av fysiska åkommor typ ont i rygg och axlar, ont i magen, huvudvärk. Jag har en sönderslagen kota i nacken som gör ont. Och nervskador i händerna, båda dessa efter misshandel. Är opererad, fast det funkade inte riktigt. Söker nu med ljus och lykta efter någon som jag kan prata med för att få ur mig allt istället för att bara lagra och stoppa in.
Jag är väl en stark person i grund och botten. Envis, en överlevare. Men jag blir trött ibland. Och nu går min tid åt till min tjej. Jag hyser ändå stort hopp om att hon kommer att må bra så smånigom. Det finns goda förutsättningar för det trots allt. Men visst har det varit en fullständigt för jävlig resa mellan varven. (ursäkta språket)
Det blev lite långt det här. Hoppas jag inte tröttar ut dig. Du har så bra tankar. Vill förklara så tydligt som möjligt.
Kram Lotus
|