Hej
Jag tror att det kanske hade hjälp dej lite att förstå din dotter om jag berättar om min bästa vän jag hade när jag var 14-16.. Hennes pappa dog när hon var 5. Hennes mamma träffade en ny kille när hon var 6. Från det och fram tills dess att hon var 12 så utnyttjade denna man henne sexuellt och misshandlade henne och hennes familj både fysiskt och psykiskt. (och nej, detta skriver jag inte för att göra er depprimerade som läser detta, eller för att få medlidande, utan för att jag tror att det kan hjälpa).
När jag läste hur du beskrev din dotter så kände jag igen mkt av det. Hennes beteende liknar min väns mkt!
Nu till anledningen att jag skriver det här. Min vän gick oxå hos en (j'vla) massa olika psykologer, sjukterapeuter, hade kontaktpersoner, bodde (och bor) på hem, ständiga möten med soc, telefonsamtal av polisen mm.. Nu vet jag inte om din dotter oxå har det såhär, men jag gissar att det är ungefär så för henne oxå..
Om det är så, så kanske det är just det som är problemet. Min vän träffade så mkt myndighetspersoner och folk som försökte rota i hennes hjärna, att hon (PÅ ALLVAR!) trodde att hon var inte mer än sina problem, och att det (ENDA!) intressanta med henne som person var dom hemska upplevelser hon varit med om. Detta ledde till att när hon kände sej oälskad/ouppskattad/värdelös så berättade hon om ngt hemskt som hon upplevt när hon var barn och på det viset fick hon medlidande och kände sej uppskattad. Och dom få ggr när hon kände sej någorlunda nöjd med livet så försökte hon ta livet av sej. Hon brukade säga att det bara kändes tomt och meningslöst, och att det inte fanns något kvar av henne.
Jag vet inte riktigt om det har med saken att göra. Jag vet inte ens om någon förstår vad jag menar. Jag vet att det finns många (dom flesta verkar det ibland som) som inte kan få ngn/rätt hjälp. Men jag försöker bara påminna om att det kan oxå bli för mkt "hjälp", som kan göra att din dotter inte känner att hon är eller någonsin kommer vara ngt mer än sina problem. Hoppas att du inte tar det på fel sätt att jag skriver det här. Jag märker tydligt i dina inlägg att du försöker bara att hjälpa, och att du är en ovanligt kärleksfull förälder. Det är bra att du försöker förstå och det känner säkert din dotter oxå av!
Take care//flyger
|