Terapisnack - Visa ett inlägg

smyrra · 2008-05-20, 23:47

Vilken berättelse och vilken livshistoria!! Att vid 15 års ålder ha upplevt så mycket svek, smärta och död; VEM AV OSS SKULLE INTE VARA FÖRKROSSADE?!
Sen också sakna livserfarenhet och kognitiv förmåga att bearbeta detta på ett vuxet sätt...hur ska man göra för att stå ut, för att hantera all smärta, när det inte ens går att begripa allt som hänt...Vilken fantastisk tur att hon har dig som är så lyhörd och målmedveten och kärleksfull!!

Din syster och mammas tolkning förvånar än mer. Är det denna syster som förlorat sin son? Det kan ju i så fall ligga bakom hennes aversion/agg gentemot din dotter, en form av svartsjuka...
Tänker också på att vuxna reagerar ibland också genom att stöta bort den som har det svårt när de inte har kraft eller förmåga att hjälpa. Man idiotförklarar eller skuldbelägger den som ber om ngt som de inte har förmåga att ge, istället för att kännas vid sin egen otillräcklighet...

ngt annat som kanske bidrar till nåt är att vår hjärna utvecklas hela tiden fram till dess att vi är ungefär 25 år. För varje utvecklingsstadium så förstår vi allt mer, vi förstår också saker vi tidigare varit med om på nytt sätt. Vilket i sig kan göra att man mår dåligt igen för nåt man tidigare bearbetat.
Det är heller inte ovanligt att tidigare trauman aktiveras när man utsätts för nya traumatiska situationer som det här med din systerson och ditt mående. För varje trauma man genomlevt tenderar också vår sårbarhet att öka.

[/quote]
Min dotter säger själv att hon vill inte dö eftersom hon vet hur jobbigt det är för alla andra när någon dör. [/quote]

Hon vill inte dö men verkar tycka att det är svårt att leva, kanske också saknar lust till livet just nu. Ett tips är att komma ihåg att göra saker som man mår bra av, att förbättra balansen mellan sånt som är jobbigt och sånt som brukar vara kul. Det behöver inte kosta pengar, man kan ha eget hemmaspa, vara i naturen, massage, killa varann på ryggen, måla tånaglar, läsa högt, titta på komedier osv. Vad gillar hon?? Finns det ngt? Picknick i det gröna...En kontaktperson via soc kan bidra med sånt oxå!!!

Nyfiken på vad DISA är...har missat helt!

Sänder varma tankar om ljus och kraft och framgång!
Kram Smyrra

2008-05-20, 23:47	#10 (permalink)
smyrra Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Mar 2007 Inlägg: 123 Krediter: 480	OJ, vad långt det här blev nu... Vilken berättelse och vilken livshistoria!! Att vid 15 års ålder ha upplevt så mycket svek, smärta och död; VEM AV OSS SKULLE INTE VARA FÖRKROSSADE?! Sen också sakna livserfarenhet och kognitiv förmåga att bearbeta detta på ett vuxet sätt...hur ska man göra för att stå ut, för att hantera all smärta, när det inte ens går att begripa allt som hänt...Vilken fantastisk tur att hon har dig som är så lyhörd och målmedveten och kärleksfull!! Din syster och mammas tolkning förvånar än mer. Är det denna syster som förlorat sin son? Det kan ju i så fall ligga bakom hennes aversion/agg gentemot din dotter, en form av svartsjuka... Tänker också på att vuxna reagerar ibland också genom att stöta bort den som har det svårt när de inte har kraft eller förmåga att hjälpa. Man idiotförklarar eller skuldbelägger den som ber om ngt som de inte har förmåga att ge, istället för att kännas vid sin egen otillräcklighet... ngt annat som kanske bidrar till nåt är att vår hjärna utvecklas hela tiden fram till dess att vi är ungefär 25 år. För varje utvecklingsstadium så förstår vi allt mer, vi förstår också saker vi tidigare varit med om på nytt sätt. Vilket i sig kan göra att man mår dåligt igen för nåt man tidigare bearbetat. Det är heller inte ovanligt att tidigare trauman aktiveras när man utsätts för nya traumatiska situationer som det här med din systerson och ditt mående. För varje trauma man genomlevt tenderar också vår sårbarhet att öka. [/quote] Min dotter säger själv att hon vill inte dö eftersom hon vet hur jobbigt det är för alla andra när någon dör. [/quote] Hon vill inte dö men verkar tycka att det är svårt att leva, kanske också saknar lust till livet just nu. Ett tips är att komma ihåg att göra saker som man mår bra av, att förbättra balansen mellan sånt som är jobbigt och sånt som brukar vara kul. Det behöver inte kosta pengar, man kan ha eget hemmaspa, vara i naturen, massage, killa varann på ryggen, måla tånaglar, läsa högt, titta på komedier osv. Vad gillar hon?? Finns det ngt? Picknick i det gröna...En kontaktperson via soc kan bidra med sånt oxå!!! Nyfiken på vad DISA är...har missat helt! Sänder varma tankar om ljus och kraft och framgång! Kram Smyrra __________________ There is no way to happiness. Happiness is the way. Senast redigerad av smyrra den 2008-05-20 klockan 23:50.