Jag skulle vilja förklara hur jag själv mår. Jag har haft en depression de senaste 3 åren. Periodvis har det vait så tungt att jag inte orkat hålla kontakt med någon alls. Har inte orkat svara i telefonen, än mindre träffa någon. Andra gånger har jag kännt mig mer uppåt och lyckats komma ut ett tag. Med min depression följde även social fobi, jag klarade inte av att träffa människor, det kändes fruktansvärt. Samtidigt har jag de bättre dagarna kunnat hålla kontakt via mail, kännt mig uppåt och som att jag verkligen ska klara att träffa vänner så jag har kunnat maila om det. När det väl kommer till kritan så klarar jag inte alltid det. Idag mår jag mycket bättre och dalarna är inte lika djupa. Fast fortfarande är det svårt med det sociala livet.
Jag undrar om din vän får någon hjälp att bearbeta det som hänt? Jag antar att han bär en konstant känsla av skuld och självförebråelser. Vid ett "normalt" dödsfall tar det ofta minst ett år innan man kommer ur den värsta sorgen. I hans fall skulle det inte förvåna mig om det tar längre.
__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)
|