Hej igen!
Det du måste göra är att skilja på att du inte är hennes "terapeut". Detta för att du inte ska må dåligt. Du är hennes vän/tränare/medmänniska som hon har anförtrott sig åt. Du kanske inte kan "lösa" hennes problem, men du kan hjälpa henne att hitta alternativ.
Många som är anhöriga mår jättedåligt just för att de inte vet hur de ska hantera saker som händer. Men låt henne berätta om hon vill och du kan egentligen bara stötta henne i det. Bara att få "prata av sig" kan hjälpa många ibland, att inte själv gå runt och bära på hemligheter.
/Marie
__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se
|