Hej!
Ja, precis som de andra skriver här så är det ett stort förtroende hon gett dig. Svik henne inte, utan varsamt men bestämt hjälp henne att komma vidare. Du skriver inte vad det är hon har varit/är med om hemma, så det är lite svårt att ge konkreta råd. Men oavsett så bör flickan ha hjälp på något sätt. Om du på något sätt som "anhörig" kan hjälpa henne att komma i kontakt med kurator på skolan eller dylikt, (BRIS, BUP) så vore ju det ett första steg.
Du kan också bekräfta henne genom att säga att det är bra att hon talar om de här sakerna, att hon är modig. För någonstans vill hon kanske ha hjälp, annars kanske hon inte skulle sagt något alls.
Hälsningar
Marie
__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se
|