Terapisnack - Visa ett inlägg

Sameshitdifferentday · 2008-05-17, 22:13

Hej, jadu, jag upplever exakt samma problem som du, jag var med min familj senast idag och jag har också svårt även med min familj att va social, får prestationsångest mitt i ett samtal, medans min mamma pratar med mig så tänker jag liksom: åhnej, jag kommer inte veta vad jag ska säga när det är min tur att prata och det blir ofta att jag svarar "jaha jaja, där ser man"! o liknande uttryck, känner också att jag är ointeligent, vet inte ens om jag stavade ointeligent rätt nu

, men de har nog inte så mycket med inteligens att göra, men hur ointeligent är man inte om man inte kan svara på ett vanligt samtal. Tror inte det beror på att vi är ointeligenta, eftersom vi förut fungerade bland folk, jag har alltid haft denna fobi men nu är den som värst, jag har bara en kompis, men jag har även svårt att prata med honom, vågar knappt ringa han ändå har vi varit bästa kompisar sen nian, nu är jag 24, min fobi började bli riktigt stark när jag var runt 20, tror jag vet va som hände då, tror de va mycket inom mig som dog under den perioden, jag kände mig ganska värdelös, kände mig ful och jag såg mina kompisar som jämförelseobjekt mot mig själv, och det ledde till att jag undvek en lektion där det va en lärare som uppenbarligen va attraherad av en av mina bästa polare, kände mig så låg,låg eftersom jag såg på mina kompisar på det här sättet, under den perioden så var jag bra på att konversera med mina kompisar i alla fall, men alteftersom mina kompisar fick uppmärksamhet från tjejer så brydde jag mig inte riktigt vad mina kompisar sa om saker o ting, dom kunde prata om världsliga ting som tex vädret eller vad som hellst, men jag tänkte bara på hur mina kompisar lyckades med tjejer, jag gick omkring med en klump i halsen när dom gick omkring som vanligt o va allmänt glada, fick också tjejer men när min kompis fick tjejer som jag tyckte va så ful, (fan va arg jag blir som säger så) men om jag ska va ärlig så tänkte jag så, så tänkte jag att om han får tjejer som är så ful, varför får inte jag det?jag mådde så dåligt, de jag menar som dog inom mig var nog känslan av att vara en sjysst kompis, jag kände mig inte som en sjysst kompis som såg sina kompisar som jämförelseobjekt och jag tror glädjen av att umgås med någon började dö för mig efter gymnasiet, efter gymnasiet så har jag fortsatt att jämföra mig med folk, har blivit lite bättre på att inte göra det på dom senaste 2 åren ungefär, men svårigheten av att liksom ta emot något från en person, liksom att känna glädjen av att prata med någon har försvunnit efter gymnasiet, jag har sjunkit mer in i min egen värld och jag tror det är det som är ett av dom stora problemen, har i stort sett kommit över avundsjukan på andra snubbar men min oförmåga att prata med folk sitter kvar, den oförmågan växte tillsammans med hur låg jag kände mig när jag började jämföra mina kompisar och när det blev viktigare än att umgås med dom, idag vill jag umgås med folk, men kan inte, fölorade en av mina kompisar från gymnasiet pga av en så jäkla idiotisk sak som jag gjorde på nyårsafton 2007, var full o åkte taxi hem med några tjejer , vi hade varit hemma hos han på nyårsfest, det enda jag kunde tänka på på den festen var att tjejerna säkert hellre ville ha min kompis, det kanske var på det viset, men jag är faktiskt lite extremare när det gäller avundsjuka om man jämför med andra människor, så när jag åkte taxi hem med tjejerna som hade varit där så satt jag i taxin o liksom sa "aafaan alla ni tjejer kom till festen för att ni ville k****a min polare, aa jag vet hur de ee hick.

Ringde min polare några dar efter för att säga som det var o allt jag hade sagt, men han visste redan om de jag hade sagt i taxin, o sen dess så har vi inte setts, han sa att de inte gjorde så mycket, men gissa om jag ångrar de jag gjorde. Så ok helt frisk från min avundjsuka kanske jag inte är då, vet inte hur de skulle kunna bli om jag får nya polare heller, men jag har nog en del att ta itu med mig själv.

Och de jag kan säga om att inte veta va man ska säga i en diskussion och at ttappa tråden, det är att lyssna på personen o inte gå in i sig själv sp mycket, fokusera på personen o va den personen säger så kanske de blir bättre, låssas att du lyssnar på radion, inför en radio behöver man inte ha ångest, vet att de e svårt, jag lyckas ibland med detta, men det är svårt.

2008-05-17, 22:13	#3 (permalink)
Sameshitdifferentday Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: May 2008 Inlägg: 11 Krediter: 76	Hej, jadu, jag upplever exakt samma problem som du, jag var med min familj senast idag och jag har också svårt även med min familj att va social, får prestationsångest mitt i ett samtal, medans min mamma pratar med mig så tänker jag liksom: åhnej, jag kommer inte veta vad jag ska säga när det är min tur att prata och det blir ofta att jag svarar "jaha jaja, där ser man"! o liknande uttryck, känner också att jag är ointeligent, vet inte ens om jag stavade ointeligent rätt nu , men de har nog inte så mycket med inteligens att göra, men hur ointeligent är man inte om man inte kan svara på ett vanligt samtal. Tror inte det beror på att vi är ointeligenta, eftersom vi förut fungerade bland folk, jag har alltid haft denna fobi men nu är den som värst, jag har bara en kompis, men jag har även svårt att prata med honom, vågar knappt ringa han ändå har vi varit bästa kompisar sen nian, nu är jag 24, min fobi började bli riktigt stark när jag var runt 20, tror jag vet va som hände då, tror de va mycket inom mig som dog under den perioden, jag kände mig ganska värdelös, kände mig ful och jag såg mina kompisar som jämförelseobjekt mot mig själv, och det ledde till att jag undvek en lektion där det va en lärare som uppenbarligen va attraherad av en av mina bästa polare, kände mig så låg,låg eftersom jag såg på mina kompisar på det här sättet, under den perioden så var jag bra på att konversera med mina kompisar i alla fall, men alteftersom mina kompisar fick uppmärksamhet från tjejer så brydde jag mig inte riktigt vad mina kompisar sa om saker o ting, dom kunde prata om världsliga ting som tex vädret eller vad som hellst, men jag tänkte bara på hur mina kompisar lyckades med tjejer, jag gick omkring med en klump i halsen när dom gick omkring som vanligt o va allmänt glada, fick också tjejer men när min kompis fick tjejer som jag tyckte va så ful, (fan va arg jag blir som säger så) men om jag ska va ärlig så tänkte jag så, så tänkte jag att om han får tjejer som är så ful, varför får inte jag det?jag mådde så dåligt, de jag menar som dog inom mig var nog känslan av att vara en sjysst kompis, jag kände mig inte som en sjysst kompis som såg sina kompisar som jämförelseobjekt och jag tror glädjen av att umgås med någon började dö för mig efter gymnasiet, efter gymnasiet så har jag fortsatt att jämföra mig med folk, har blivit lite bättre på att inte göra det på dom senaste 2 åren ungefär, men svårigheten av att liksom ta emot något från en person, liksom att känna glädjen av att prata med någon har försvunnit efter gymnasiet, jag har sjunkit mer in i min egen värld och jag tror det är det som är ett av dom stora problemen, har i stort sett kommit över avundsjukan på andra snubbar men min oförmåga att prata med folk sitter kvar, den oförmågan växte tillsammans med hur låg jag kände mig när jag började jämföra mina kompisar och när det blev viktigare än att umgås med dom, idag vill jag umgås med folk, men kan inte, fölorade en av mina kompisar från gymnasiet pga av en så jäkla idiotisk sak som jag gjorde på nyårsafton 2007, var full o åkte taxi hem med några tjejer , vi hade varit hemma hos han på nyårsfest, det enda jag kunde tänka på på den festen var att tjejerna säkert hellre ville ha min kompis, det kanske var på det viset, men jag är faktiskt lite extremare när det gäller avundsjuka om man jämför med andra människor, så när jag åkte taxi hem med tjejerna som hade varit där så satt jag i taxin o liksom sa "aafaan alla ni tjejer kom till festen för att ni ville k****a min polare, aa jag vet hur de ee hick. Ringde min polare några dar efter för att säga som det var o allt jag hade sagt, men han visste redan om de jag hade sagt i taxin, o sen dess så har vi inte setts, han sa att de inte gjorde så mycket, men gissa om jag ångrar de jag gjorde. Så ok helt frisk från min avundjsuka kanske jag inte är då, vet inte hur de skulle kunna bli om jag får nya polare heller, men jag har nog en del att ta itu med mig själv. Och de jag kan säga om att inte veta va man ska säga i en diskussion och at ttappa tråden, det är att lyssna på personen o inte gå in i sig själv sp mycket, fokusera på personen o va den personen säger så kanske de blir bättre, låssas att du lyssnar på radion, inför en radio behöver man inte ha ångest, vet att de e svårt, jag lyckas ibland med detta, men det är svårt.