"...Barnet har också berättat att styvpappan varit hårdhänt vid ett flertal tillfällen, han har gråtit när han berättat detta och vi har fått lova att inget göra. "För mamma har förbjudit mig att säga något". Styvpappan har för övrigt undvikit oss under alla år. Barnet bor hellre hos sin mormor än i sitt mammahem. "Då får jag lugn och ro".
Jag sitter i en rävsax. Jag kan INGET göra åt allt det här...."
Förlåt, jag blir upprörd. Hur kan du säga att du INGET KAN göra? Det är din skyldighet när du ser ett barn fara illa, att anmäla! Du verkar vara en jättebra styvmamma, missförstå mig inte. Men du måste våga ställa upp för grabben hela vägen. Strunt i er separation, hjälp grabben få en bättre barndom än du hade. Kanske kommer sig er separation av strulet med pojken, hans mamma och dennes sambo? Jag förstår att er relation blir ohållbar. Kanske är det situationen som trasslat till allt för er? Kanske kan ni ändå hitta en lösning? Men viktigast av allt: Säg ifrån, anmäl och hjälp din lille bonuskille!
Förlåt de hårda orden, jag kan bara inte se barn som far illa. Hoppas du förstår.
Kram,
Trollsa
__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)
|