GerInteUpp

Det känns inte som att vi är ett par. Är man ett par borde man vara en del av den andres liv. Det känns som vi är två singlar som lever kvar i våra singelliv, och om vi råkar få någon stund över så kan vi träffas. Min bild av ett förhållande, och så som jag uppfattar alla andra par typ, är att man alltid har sin partner med i tankarna. Har man varit ihop i mer än ett halvår borde det vara rätt naturligt att planera sin vardag med sin partner i åtanke. Om jag har en flickvän som jag älskar, har jag ett naturligt behov av att träffa henne ofta. Har man inget bestämt borde det vara naturligt att man ska träffas, om man ska hitta på något med sina kompisar borde vara naturligt att ibland bjuda med sin partner.


Om man blir bjuden på fest, vorde det naturligt att man vill ha med sin partner. Om respektive inte är bjuden vore det naturligt att svara "jag ska bara kolla med min flick/pojkvän" så att det är tydligt att den andre är en väldigt viktig del i ens liv (och kanske hinta för värden att man vill ha partnern med).


Om man inte vill umgås med sin partners vänner eller om man inte vill att partnern ska träffa sina vänner, känns det omöjligt att ha ett förhållande.


Det är väldigt vanligt att man inte känner sin flickväns/pojkväns vänner när man går in i ett förhållande, men det betyder inte att man ska låta det förbli så, vore det inte roligare om de istället blev goda vänner de också?


Varenda gång i princip som jag ska hitta på något med mina kompisar, typ gå på afterwork, dra till stranden, träffas hemma hos någon osv, säger de “Ta med YsVrou!”. Varenda gång måste jag svara “Nä, hon kan inte”. Frågar aldrig dina kompisar det? Vet de inte att du har pojkvän? Pratar du aldrig om mig?


Jag har aldrig haft det så här innan. Jag har alltid bjudit med mina flickvänner, och de har alltid bjudit med mig. Du och jag träffas nästan uteslutande bara vi två. Man måste kunna ha kul tillsammans när andra är med!


Som på UK:s fest, då hade vi ju jätteroligt! Vi festade med de andra och så sågs vi lite då och då under kvällen! Var inte det bra?


Jag skulle inte ha mindre roligt med mina kompisar om du var med, men har fått uppfattningen att du anser att det blir tråkigare om jag är med när du är med dina kompisar.


Du säger att det är svårt eftersom vi inte har gemensamma kompisar, men måste det vara något oföränderligt? Det kan väl bli gemensamma kompisar i framtiden?