sen det här med att piffa till det - det kan ju också bli en vana att sitta där med handen i chipsskålen för att det blir som en kompis (själv hade jag spelmaskiner), men det gör väl inte att känslan blir lättare?
Jag tror man måste våga möta rädslan, för att till sist kunna sitta på en öde ö i två veckor och VETA att man inte är övergiven
Du fixar det!