Visst - det skulle vara fantastiskt att bli av med den känslan helt. Men jag vet inte om det är realistiskt att förvänta dig att det ska bli så direkt. Jag tror snarare att det blir ett arbete som du får gå genom. Att du ska satsa först på att gå ner på skalan och fortsätta neråt tills tankarna och känslan försvinner eller kommer tillbaka sällan.
Jag tycker också att det låter som att du ändå har rimliga strategier på plats, och ett sunt förhållningssätt. Du vet att det är bara tillfälliga och irationella tankar och känslor. Du ser redan nu till att göra dig av med dem. Du ska veta att vi alla har irationella tankar och känslor (inom rimliga gränser förstås) och tecken på friskhet är att vi förstår att de är irationella, orimliga, obefogade, och hittar egna sätt att hantera dem.
Vi är alla ambivalenta i olika situationer, vi vill både äta kakan och ha den kvar, både vara tillsammans och delaktiga i allt och vara för oss själva. Men allt sker inom rimliga gränser och på det som du beskriver här låter det som att du befinner dig inom dessa gränser. Säg gärna ifrån om det finns mer eller någonting som jag inte har lagt märke till. Jag vill absolut inte bagatelisera din upplevelse och dina känslor. Det är bara det att just nu, utifrån vad jag har läst, tycker jag att du låter sansat och balanserat och duktig på att använda dina egna resurser för att hantera detta på ett bra sätt. Vad tycker du själv?
Sorin
Senast redigerad av Sorin den 2008-05-13 klockan 17:13.
|