#3 Tack snälla du!
Jo jag får efter lång väntan hjälp, går i psykoterapi 2ggr i veckan. Innan julen -06 fick jag en panikångest atack, fick jag reda på. Trodde ju själv att det var en hjärtatack. Sökte läkare för värk i händer och fötter, vilket besvärade mycket i jobbet. Min läkare konstaterade, snabbt att jag var överstressad, utarbetad och deprimerad. Jag avböjde sjukskrining då det var alldeles för mycket på jobbet och jag är ansvarig för personal mm.
Gick hem som ett tomt skal, jag trodde inte hon visste vad hon snackade om, jag behövde bara skärpa till mig. Dagen efter på jobbet var huvudet helt tomt, jag visste inte vad jag akulle göra, hur jag skulle prata, kroppen rörde sig men jag stod liksom utanför. Fostsatte jobba tre veckor till innan jag skulle tillbaka till läkaren och då hade jag rasat ihop.
Har varit sjukskriven sedan 070104, fick tid på öppen psykiatrin i april-07.
"Godkännd" för psykoterapi mars-08. Det gör så ont att försöka öppna fasaden jag ägnat hela mitt liv åt att bygga upp.
Jag är inte rädd för att dö, det är leva som inte går, det ända som under de sista tio åren fått mig att va kvar är barnen. Jag tror det är därför de fått ta mycket ilska, likgiltighet och otålighet från mig, dom är hindret för mig att göra det jag vill. De ska ju inte behöva växa upp med att mamma tagit livet av sig, men jag är så rädd att jag inte ska kunna hålla fast i den tanken. Fram till jag blev sjukskriven har jag jobbat mycket, hatat att vara hemma, för att inte skada barnen och mannen med mig själv. Men nu då
|