almuhami

Hej. Jag bestämde mig förra veckan för att "nu jävlar ska jag få ordning på sovandet. Sedan skrev jag ner en strategi med alla saker jag kunde göra för att få bättre sömn och följde den. Vips så hittade kroppen tillbaka till normala vanor: blir trött vid 10-11 varje kväll nu och somnar för det mesta inom ca 20 min.

Det var framförallt tre saker som fungerade bra för mig:

I. Ingen TV eller datoranvändning efter 21:30- det har jag hållit stenhårt på.
II. Nedvarvning 30-60 min innan sänggående, nedsläckt och ev varm mjölk, en lätt kvällsmat, t. ex. fruktkräm
III. Använda sängen till att sova och ENBART sova, inte läsa, plugga, äta macka eller ens kolla på TV från sängen. Och inte ligga kvar i sängen om jag inte somnar.

Det var I och III som var de största orsakerna till att jag sov dåligt. Genom att följa punkt III har sömnreflexen kommit tillbaka så smått - dvs när jag befinner mig i sängen så börjar kroppen slappna av av sig själv. En annan väldigt bra grej är nedvarvningsperioden på kvällen, då kan man sitta en stund och känna efter och vänta in sömntåget, så att man tajmar sänggåendet med den biologiska rytmen. Många gånger har jag känt att kroppen velat sova men ignorerat det.

Vem hade trott att det skulle vara så enkelt?

Jag blev extremt extremt trött de första 2-3 dagarna. Gick som en zombie på jobbet och trodde jag skulle somna på stående fot. Detta trots att jag börjat sova bättre. Nu är jag piggare igen.

Tror ni att kroppen kroppen kan hålla inne sömnbehovet om man sover dåligt - för att ta ut det igen när man börjar sova ordentligt. Funderar på om det var så att min kropp hade "lagrat" trötthet som den tog igen när den fick chansen.