Jag känner igen mig jätteväl. Har haft liknande situationer i alla mina relationer. Skitjobbigt. Leder alltid till att de tar slut. Tyvärr.
Men du har kommit till INSIKT att du har det problemet, och det är ett steg i rätt riktning.
Själv har jag analyserat och analyserat vad det är som kan ha gjort att jag blivit sån. För min del är det en kombination av en frånvarande pappa i barndomen (därför jag är livrädd för att bli lämnad av en man?) och att jag i vuxen ålder dragits till fel typ av killar som bara sårat mig och gjort att min tillit till män är noll. Så när jag väl hittar någon bra, klamrar jag mig fast med näbbar och klor, och vill helst vara med honom hela tiden, och i allt han säger och gör utgår jag från mig själv, och vad det innebär för min del.
Så, imorgon ska jag börja i samtalsterapi för att ta reda på hur jag ska kunna bli mer självständig, och bygga upp min självkänsla. Tror det kan vara bra.
Så, när jag fått några tips där kan jag dela med mig här.
Lycka till!
Kram!